Tag Archives: jobba hemifrån

Bortskämdhet och privilegier

Det är fascinerande vad djupt det sitter, det här med att göra det rätta och inte lata sig och så.

Eller som nu. Jag är förkyld. Jag sov alldeles för lite natten till igår. Jag är trött och lite orolig och saker är förvirrade med älsklingen inlagd.

Och jag har möjlighet att jobba hemifrån. Jag har lov av chefen att jobba hemifrån ett par dagar i veckan, till och med med papper skrivet på det. Och visst, jag hade möten inbokade på plats idag, men inget som inte går att lösa senare. Jag kan jobba hemifrån. Ta det lugnt. Vara rädd om mig. Inte lägga tid och ork på tågresan in till stan.

Men det ger mig dåligt samvete. För nånstans i huvudet (eller okej, ungefär överallt) mal påpekandet om att alla minsann inte har den möjligheten. Alla har inte jobb där de kan distansarbeta vid behov eller när de känner sig lite trötta. En massa andra människor har jobb där de behöver infinna sig på plats. Hur skulle världen se ut om sjukhuspersonal och annat viktigt folk stannade hemma så fort de inte fått sova så mycket de skulle önska?

Jag känner mig bortskämd. På ett fult sätt. Att vara bortskämd är fult.

Jag är privilegierad som kan distansarbeta. Att ha privilegier är fult. Att använda sig av dem är ännu fulare. Om det inte räckte med att Luther sitter på min axel och säger att jag ska jobba in i kaklet, så borde jag i alla fall av solidaritet med alla andra se till att masa mig iväg till jobbet. På ren princip. För att det är så man ska göra. Inte sitta här hemma och vara ett våp och göra det som är bekvämt. Att göra det som är bekvämt är fult.

Och att ligga kvar i sängen och kramas en stund med de älskade barnen och komma ihåg att vi har varandra, när tillvaron i övrigt är lite småsvajig, fast vi borde gå upp och skynda iväg till skola och jobb, är förstås också fel.

Om du ska vara en god och bra människa ska du helt enkelt alltid välja den smala vägen full med nässlor. Av ren princip.

 

Va? Problem med att många blir utbrända? 

Distansarbetar

Blommande scillor.

Överblommade och blommande krokusar.

Blommande balkansippor.

Pärlhyacinter och påskliljor i knopp.

Blommande vintergröna.

Lärkdrill.

Samvete och snö

Jag jobbar hemifrån idag också. Det har kommit mer snö inatt. Inte så att det är jättemycket egentligen, men ändå. På radion rapporteras det om väldigt besvärligt väglag. På Österlen är skolskjutsar inställda och vissa skolor stängda.

Så jag jobbar hemifrån. Jag har vad jag behöver hemma, bortsett från någon liten sak som behöver lösas. Jag tjänar inget på att ge mig iväg flera mil jämfört med att sitta här. Jag får lov.

Dessutom är ju distansarbete bra på en massa sätt redan i vanliga fall, redan bortsett från snö, halka och längre restid.

Jag vet att detta är det förnuftiga beslutet utifrån givna förutsättningar.

Ändå velade jag fram och tillbaka så länge det var möjligt. Och jag har ruskigt dåligt samvete. För jag gör inte som man SKA. Man SKA ut och köra, klaga över halkan, klaga över tågtrassel, för att ta sig in till kontoret. Så ÄR det ju. Jag gör fel.

Blä.


Att rusta sig för kommande väder

SMHI har utfärdat klass 2-varning för kraftigt snöfall och klass 1-varning för blåsten; ikväll eller inatt kommer snöstormen.

Sydsvenskan kom i morse med fyra tips inför snöovädret – i korthet handlar det om att 1. ta på sig mössa halsduk och handskar, 2. planera för att det kan ta längre tid att resa, 3. undvik att ge dig ut på vägarna och om du gör det ha vinterdäck, 4. ifall du är ute med båt ska du inte lita på var det brukar finnas grund eftersom vattenståndet kan bli lågt, och dessutom blåser det ordentligt till havs. (Dessutom vill de att vi ska skotta framför brevlådan för att underlätta för tidningsbäraren – samt för säkerhets skull skaffa oss inloggning till webbtidningen.)

Jag vet inte jag, men är inte ovanstående tips så självklara saker att de inte borde behöva tipsas om? Att klä på sig ordentligt, ha vinterdäck om man ska köra i vinterväglag, och planera för att det kan ta längre tid att köra? Och vilken vettig båtägare ger sig alls ut vid sådana här väderförhållanden?

Vi förbereder oss på andra sätt. Ser till att fylla på pellets. Kollar att det finns ved. Köper hem nödvändigheter (det är ruskigt tråkigt att stå utan toapapper när det är omöjligt eller förenat med livsfara att ta sig till affären). Ser till att ställa snöskyfflar och snöslädar på lämpliga ställen. Ställer bilen längst ut på infarten för att inte behöva skotta mer än nödvändigt. Håller koll på väderprognoserna på fyra olika sajter ;-)

Jag förbereder mig på att jobba hemifrån. Åtminstone imorgon, kanske även på onsdag. Jag har möjlighet, och jag har chefens tillåtelse.

I att förbereda sig på att jobba hemifrån ingår dels att ta med sig de saker som behövs hem, dels att kolla upp så att det finns någon annan som kan lösa det som måste göras på plats – och annars hitta andra lösningar. Att ha beredskap för hur det kan bli.

Så jag mejlar en kollega för att undersöka om det finns någon annan som kan fixa en grej, ifall jag inte kan komma på onsdag.

Han svarar att han just lyssnat till en detaljerad väderprognos – snöandet kommer att avta under tisdagseftermiddagen, så det borde inte vara några problem för mig att ta mig till jobbet, tycker han. Skulle problem uppstå tar vi det sedan.

Jahaja.

Men alltså, jag har bott på Söderslätt nu i drygt tio år. Och jag har barn.

Att snöandet avtar är liksom bara en ganska liten del av det. Det finns så många andra aspekter:

  • Så länge det blåser kommer snön inte att ligga stilla. Den kommer att fyka över slätten och bilda höga drivor. Även om vi har bra snöröjning, så kan det mycket väl vara omöjligt att ta sig fram en halvtimme efter att snöplogen passerat.
  • För att alls komma iväg måste jag skotta så att bilen kan komma ut på vägen. (Nej, jag kan inte ställa bilen på vägen, då kommer inte snöplogen fram.)
  • Jag måste prioritera att kunna få iväg barnen till skola och dagis. Bara att ta sig in till byn kan vara förenat med fara.
  • Om jag sedan ska ta mig till jobbet måste jag först köra en mil till stationen, och sedan ta tåget (bara hälften av tågen kommer att gå imorgon, har Skånetrafiken redan deklarerat). Även om jag kommer fram, så ska jag räkna med att det förmodligen tar mycket längre tid än vanligt.
  • När jag väl tagit mig till jobbet så måste jag sedan åka hemåt tidigare än vanligt för att vara någorlunda säker på att lyckas ta mig hem innan dagis och fritids stänger.
  • Det är ganska dumt att ta risken att köra fast i snön. Speciellt eftersom jag kommer att vara ensam vuxen hemma. Det är dumt oavsett om barnen är med mig i bilen eller om de är kvar i barnomsorgen (dumt på olika vis).

Och ja, visst, om man har viktiga skäl att ta sig iväg så visst, då får man ju försöka lösa det, och hoppas på tur. Samt bygga upp nödlösningar för hur man i så fall gör om jag till exempel inte lyckas ta mig hem och alltså inte kan hämta barnen etc.

Men det verkar liksom lite dumt att ta den risken i onödan. Det känns liksom vettigare att planera för att eventuellt inte kunna komma till jobbet och att se till att förbereda för de små problem som det eventuellt skulle kunna innebära. Speciellt med tanke på att min närmsta chef dessutom sagt att det är lämpligt att vi som pendlar jobbar hemifrån för att inte riskera liv och hälsa.

För övrigt visar väderprognoserna att det ska fortsätta snöa även på onsdag. Det är inte bara tisdagens snö om kan fortsätta yra omkring, det kan fortsätta förvärras.

Eller så är det lugnt och jag kan ta mig till jobbet på onsdag. Det är förstås också fullt möjligt.

Men att rusta sig för vad som kan komma är att ha framförhållning. Och att utgå från att vi inte säkert vet. Förbereda sig på att det kan bli besvärligt.

Jobba hemifrån

Jag funderar lite smått på om jag faktiskt borde jobba hemifrån lite oftare. Jag gör det ibland, men då är det ganska händelsestyrt: för att jag har en läkartid på vårdcentralen, eller för att det är snöstorm, eller för att jag ska på något av barnens utvecklingssamtal. Jag funderar lite smått på om jag borde göra det en dag i veckan. Se till att jag har en fast dag i veckan som jag i normalläget jobbar hemifrån, och planera utifrån det. Skapa en rutin.

Det finns klara fördelar med att jobba hemifrån, helt klart. Den första är att det blir mindre stressigt på morgonen om man inte har en tågtid att passa. Det innebär mer utrymme att faktiskt typ prata med barnen, prata med dagispersonalen, och så vidare. Och sedan kan jag komma hem, ta en kopp kaffe och en macka och läsa tidningen i frid och ro, innan jag börjar jobba – och sedan börjar jag ändå jobba tidigare än på jobbet.

Jag har också en helt annan möjlighet att uppleva världen hemma. Gå ut och gå ett varv i trädgården eller en promenad på grusvägen. Uppleva omgivningen på ett sätt som jag sällan gör på helgerna (att vara själv hemma är en helt annan sak än att vara hemma med barnen).

Och jobbar jag hemifrån kan jag få privata saker gjorda under tiden. Ja, alltså, sånt där som liksom egentligen inte tar någon tid, men som kräver att någon är hemma. Eller där arbetsinsatsen kan fixas på två minuter när jag ändå måste upp och sträcka på benen och ryggen. Som att sätta igång en tvättmaskin, eller sätta igång och passa ett långkok av höna.

Samtidigt finns det nackdelar. en av nackdelarna är förstås bristen på social kontakt. En annan är att jag ställer större krav på mig själv när jag jobbar hemifrån. Ja, faktiskt. På jobbet blir det mer småpauser, av folk som kommer och pratar om saker, och fikapaus (jag är dålig på att ta fika på jobbet men ännu sämre hemma), och så vidare. Inte sjutton räknar jag bort den tiden från arbetstiden när jag är fysiskt på jobbet. Men hemma gör jag det. Och ofta landar det dessutom i att jag jobbar fler timmar, räknat från början till slut, när jag jobbar hemma än när jag sitter på kontoret.

Och så är det miljöaspekten. Det sägs ju ibland att man bör jobba hemma oftare av miljöskäl. Jag undrar hur stor skillnad det egentligen gör, och om den är åt rätt håll? Visst, teoretiskt sett så blir det mer plats på tåget. Men för att det i praktiken ska innebära att någon annan får plats och åker med behövs väl någon sorts uppdelning – ”Ni stannar hemma på måndagar, ni på tisdagar, ni…” och så vidare? Visst, jag sparar in bilresan in till tågstationen (förutsatt att min man tar bussen den dagen). Men: sitter jag hemma behövs det mer värme och belysning här hemma än om jag inte sitter hemma. Normalt sett har jag ju dessutom tänt i fler rum än bara det jag sitter i om jag är hemma. Sitter jag däremot på jobbet så går det inte åt ett dugg mer värme eller ljus för att jag är där än om jag stannar hemma.

Miljömässigt vet jag alltså inte om det är en vinst. Fast kanske ingen större förlust heller. Så jag ska kanske ändå försöka få till någon rutin…?