Tag Archives: klimat

Lögn, förbannad lögn och statistik

Enligt siffrorna från 100koll-experimentet går det jättebra för oss. Extremt bra. Vi har minskat vår energianvändning gigantiskt jämfört med motsvarande period ifjol. (Temperaturjusterat och allt.)

Det är inte sant.

Vi har minskat vår elförbrukning massor. Inte vår energiförbrukning.

Vårt hus värms med pellets- och elpanna. I normalläget kör vi på pellets. Krisar det kör vi på el.

Krisar betyder i det här fallet till exempel

  • ingen har hunnit/orkat/kommit ihåg att bära in mer pellets
  • ingen har hunnit/orkat/kommit ihåg att sota pannan i tid, och alltså stannar brännaren (då blir det eluppvärmning istället)
  • brännaren krånglar av någon annan anledning
  • något annat kopplat till pelletsdelen av pannan krånglar
  • pelletsen har tagit slut i garaget, och av en eller annan anledning har vi inte kunnat få hem nya

Förra vintern hade vi betydligt fler incidenter med pelletskrångel, när brännaren av olika anledningar inte var igång och vi alltså värmde huset med el. Dessutom var det en svinkall snöstormsvinter. Hela vår infart var igensnöad med skitdjup snö i flera månader. Mitt i det tog pelletsen slut. Jag minns inte säkert om vi var helt utan pellets ett tag mitt i det värsta. Det jag vet är att pelletsen inte kunde levereras in till garaget utan fick stå på pallar i blåsten längst ute mot vägen resten av den säsongen. Betydligt större insats varje gång man inser att man måste fylla på pellets.

Den här vintern däremot har inte varit kall, pannan har varit snäll och min man har varit bra på att komma ihåg att bära in pelletssäckar. (Min rygg gör att jag undviker det för tillfället.)

Det är därför det ser ut som att vi har minskat vår energiförbrukning löjligt mycket. Det har vi inte. Vi har varit bättre på att elda pellets.

Sanne försöker folkbilda: ozonskikt och växthuseffekt

Det finns en massa saker som jag tycker är självklara, som jag antar att alla vet vid det här laget, och jag blir lika förvånad var gång det visar sig att jag har fel.

Men det är lätt att bli hemmablind, och man ska inte bara anta att folk kan och vet. Ibland ska man istället ta sig tid att förklara.

Så, idag tar vi det här med växthuseffekt och ozonskikt: Det är INTE det förstörda ozonskiktet som orsakar växthuseffekten. (Det här blir, självklart, en väldigt förenklad genomgång.)

Först ozonskiktet:

Ozon är en gas. En ozonmolekyl består av tre syreatomer (till skillnad från syrgas, som består av två syreatomer).

Ozon är både bra och dåligt. Det beror på var det finns någonstans.

Ozon som finns långt uppe i atmosfären (i stratosfären), det vi kallar ozonskiktet, är bra. (Egentligen är det inget ”skikt”, utan en del av atmosfären där koncentrationen av ozon är väldigt hög.) Ozonet där uppe gör nytta genom att minska mängden farlig ultraviolett strålning (från solen) som kommer ner till oss.

Ozonskiktet höll på att förstöras på grund av freoner (klorfluorkarboner) som människor släppte ut. Nu har de utsläppen minskat kraftigt, och ozonhålen börjar läka, det vill säga det har hunnit nybildas en hel del ozon däruppe. (Ozon nybildas hela tiden däruppe, men freonerna gjorde att ozonet bröts ner snabbare än det nybildades.)

Ozon finns också nere vid marken. Det är dåligt. Ozon är nämligen farligt för levande organismer (men sådana finns det ändå inte långt där uppe i ozonskiktet, så det gör inget) – både för oss och för till exempel grödorna på åkrarna.

Ozonet vid marken, som också kallas marknära ozon, orsakas av oss människor. Vi släpper ut kväveföreningar och kolväten (till exempel i bilavgaser), som sedan reagerar med varandra i solljus. Och då bildas ozon.

Vi förstör(de) alltså ozon där det behövs och orsakar nytt där det gör skada… Typiskt människor.

Och så växthuseffekten:

Solens strålar värmer jorden. Värmen stiger sedan uppåt igen i atmosfären och ut mot rymden. Men en del av värmen hålls kvar i atmosfären. Anledningen är de så kallade växthusgaserna, bland annat koldioxid och metan – men i viss utsträckning även freoner.

Växthuseffekten kallas så för att det blir lite grann som ett växthus: värmen stannar kvar innanför taket. Växthuseffekten är nödvändig för livet på jorden – utan den hade det varit skitkallt – men problemet nu är att mängden växthusgaser ökar, och då hålls mer av värmen kvar. Därför förändras klimatet.

Sammanfattningsvis:

Det är inte det förstörda/skadade ozonskiktet som orsakar klimatförändringar.

Beröringspunkter:

  • freoner, som bryter ner ozonet är också växthusgaser (mycket elaka sådana)
  • ozon är en växthusgas (men det är till exempel vatten också. Problemen med växthusgaser uppstår när deras halter i atmosfären ökar)

Så, ja, visst finns det beröringspunkter. Men det beror egentligen på att många av de saker vi människor släpper ut och skitar ner med har flera olika negativa effekter. Det betyder inte att det rör sig om samma miljöproblem.

För dig som vill lära dig mer om ozonskiktet:

Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt

Naturvårdsverket

Mer om marknära ozon:

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Mer om växthuseffekten:

Miljökvalitetstmålet Begränsad klimatpåverkan

Naturvårdsverket

Betala mer och gör ditt eget bilbränsle

Sedan ett antal år tillbaka – nästan hela tiden vi bott här – har vi haft varmkompost. (Vi har de tillstånd som behövs och så.) Vi komposterar alltså i princip allt matavfall: fruktskal, grönsaksrense, köttben, matrester. Det blir en hel del. Vi har en specialköpt snygg rostfri hink med lock i köket för matavfallet. (Dessutom har vi vanlig trädgårdskompost.)

Komposten ger bra näring till trädgårdslandet. Som en bonus får vi mindre att lägga i soptunnan, och eftersom sophämtningsavgiften delvis baseras på antal kg sopor som hämtas hos oss så blir det förstås billigare för oss. (Sopavgiften har också en fast del.)

Men från början av april ändras detta. Kommunen börjar samla in matavfall. För matavfallet får man också betala dels en fast avgift, dels en avgift per kg. Den rörliga delen, kostnaden per kg, är lägre än för de vanliga soporna. Det ska stimulera till utsortering av matavfall. Alltså, högre fast taxa totalt, men samtidigt lägre taxa per kg för delar av soporna.

För dem som inte alls sorterat ut matavfallet innan, alltså.

För oss innebär det förstås höjning på båda områdena. Vi får ju betala för hämtning av sopor som tidigare varit gratis för oss eftersom vi själva tagit hand om dem.

Det är förstås surt.

Är jag då upprörd?

Nej.

Självklart är det bra att de samlar in matavfallet.

När vi komposterar läcker det förstås metan. Biogas. Det är sånt vår bil drivs på. Metan är också en mycket effektiv växthusgas. Tjugo gånger värre än koldioxid. Från komposten läcker det rakt ut i luften.

Nu när de samlar in matavfallet kommer det istället att rötas. Biogasen tas omhand. Istället för att läcka ut och ställa till skada kan gasen användas som fordonsbränsle. Till exempel till vår bil. Det är självklart jättebra. En fantastisk miljöåtgärd :-)

Om man nu bor mitt inne i till exempel Malmö, och skaffar en splitterny Passat…

Jag kan förstå att det finns folk som inte byter till gasbil – eller för den delen andra bilar som går på förnybara bränslen. Jag kan förstå att det är för långt till tankstation av rätt sort där man bor. Att det inte finns någon bilmodell som riktigt funkar för ens behov, eller att man faktiskt inte anser sig ha råd eller möjlighet att ta lån. Självklart finns det en massa saker som gör det omöjligt eller i alla fall väldigt svårt för många.

Men för människor som bor i områden där det är nära (som i Malmö, med för närvarande fem tankstationer för gas), människor som dessutom uppenbarligen har råd med nya dyra bilar, och som dessutom valt att skaffa en bil som faktiskt finns att köpa även i gasvariant. Då fattar jag inte. Inte alls, faktiskt.

Åsså det här med bil och körkort

Mina kompisar gjorde som var brukligt och började övningsköra när de var sjutton och ett halvt år.

Jag ville inte. Det var inte bra för miljön att köra bil.

I skolan fick vi några teorilektioner på skoltid, i samarbete med stadens trafikskola, i tvåan på gymnasiet. Motvilligt masade jag mig trots allt iväg och skaffade ”lämpet”. En (eller möjligen två?) gånger provade jag att köra med pappa på en parkeringsplats. Men jag ville inte. Det intresserade mig inte, och jag tänkte ändå inte köra bil om jag inte måste – med tanke på miljön.

När lämpet gick ut efter två år förlängde jag det. När det också gick ut har jag för mig att jag struntade i det hela.

Men så blev jag till slut klar med min utbildning. Som biolog får man ínga jobb om man inte har körkort.

Mitt första jobb fick jag på villkor att jag genast satte igång med att ta körkort. Så där satt jag, 25 år gammal, med universitetsexamen, på teorilektioner med bygdens motorintreserade 16- och 17-åringar (och den del ännu yngre som skulle ha moppekort, tror jag). Teorin tog jag på första försöket. Uppkörningen på andra; då hade jag hunnit fylla 26 år.

Och vid det laget hade vi hunnit bli med bil. (Ja, vi hade hunnit bli ett vi :-)) En kompis till min man (sambo på den tiden) skulle ändå göra sig av med sin gamla Scorpio, i samma veva som han behövde en bil för att kunna flytta ner till mig. Jag kunde dock aldrig övningsköra med min man, för han hade inte haft körkort tillräckligt länge :-)

Den gamla skrothögen – en midnattsblå 85:a, med katalysator och tacklucka, som slutligen gav upp efter dryga 39 000 mil – höll nåt år till, och under tiden hann vi flytta ut på landet. Visserligen med busshållplats femhundra meter bort. Men det är svårt att renovera hus utan bil. Likaså att transportera runt barn (numera två, ju) till dagis och skola och oss vuxna upp till tåget, med bussar som går en gång i timmen.

Numera är vi inne på vår fjärde bil – efter Scorpion en Escort och sedan en Focus, och nu senast, sedan ett och ett halvt år, en gas-Touran.

Äntligen en miljövettig bil.

Men jag tycker att jag klarade mig bra utan bil, länge och väl. Genom alla år av pluggande och långdistansförhållanden har jag klarat mig bra med tåg och buss för långresorna och cykel, spårvagn och buss för kortresorna. Jag har gjort examensarbete i naturvård, med många resor ”ut i bushen” med hjälp av kollektivtrafik, med många byten och utan möjlighet att ta mig hem innan nästa buss ett antal timmar senare. (Idag kan jag tycka det var vansinne. Där stod jag i hagelskurar, ingen visste var jag var, och ingen mobil hade jag – det här var hösten 1998.) Bara till några enstaka inventeringsmål, dit det faktiskt inte gick att ta sig, fick jag skjuts av mina föräldrar.

Och även nuförtiden så gör jag trots allt det huvudsakliga resandet i vardagen med tåg. Men ja, långresorna gör vi numera oftast med bil. Med barn och mycket packning är det tyvärr mycket enklare.

Mina kompisar gjorde som var brukligt och började övningsköra när de var sjutton och ett halvt år.

Jag ville inte. Det var inte bra för miljön att köra bil.

I skolan fick vi några teorilektioner på skoltid, i samarbete med stadens trafikskola, i tvåan på gymnasiet. Motvilligt masade jag mig trots allt iväg och skaffade ”lämpet”. En (eller möjligen två?) gånger provade jag att köra med pappa på en parkeringsplats. Men jag ville inte. Det intresserade mig inte, och jag tänkte ändå inte köra bil om jag inte måste – med tanke på miljön.

När lämpet gick ut efter två år förlängde jag det. När det också gick ut har jag för mig att jag struntade i det hela.

Men så blev jag till slut klar med min utbildning. Som biolog får man ínga jobb om man inte har körkort.

Mitt första jobb fick jag på villkor att jag genast satte igång med att ta körkort. Så där satt jag, 25 år gammal, med universitetsexamen, på teorilektioner med bygdens motorintreserade 16- och 17-åringar (och den del ännu yngre som skulle ha moppekort, tror jag). Teorin tog jag på första försöket. Uppkörningen på andra; då hade jag hunnit fylla 26 år.

Och vid det laget hade vi hunnit bli med bil. (Ja, vi hade hunnit bli ett vi :-)) En kompis till min man (sambo på den tiden) skulle ändå göra sig av med sin gamla Scorpio, i samma veva som han behövde en bil för att kunna flytta ner till mig. Jag kunde dock aldrig övningsköra med min man, för han hade inte haft körkort tillräckligt länge :-)

Den gamla skrothögen – en midnattsblå 85:a, med katalysator och tacklucka, som slutligen gav upp efter dryga 39 000 mil – höll nåt år till, och under tiden hann vi flytta ut på landet. Visserligen med busshållplats femhundra meter bort. Men det är svårt att renovera hus utan bil. Likaså att transportera runt barn (numera två, ju) till dagis och skola och oss vuxna upp till tåget, med bussar som går en gång i timmen.

Numera är vi inne på vår fjärde bil – efter Scorpion en Escort och sedan en Focus, och nu senast, sedan ett och ett halvt år, en gas-Touran.

Äntligen en miljövettig bil.

Men jag tycker att jag klarade mig bra utan bil, länge och väl. Genom alla år av pluggande och långdistansförhållanden har jag klarat mig bra med tåg och buss för långresorna och cykel, spårvagn och buss för kortresorna. Jag har gjort examensarbete i naturvård, med många resor ”ut i bushen” med hjälp av kollektivtrafik, med många byten och utan möjlighet att ta mig hem innan nästa buss ett antal timmar senare. (Idag kan jag tycka det var vansinne. Där stod jag i hagelskurar, ingen visste var jag var, och ingen mobil hade jag – det här var hösten 1998.) Bara till några enstaka inventeringsmål, dit det faktiskt inte gick att ta sig, fick jag skjuts av mina föräldrar.

Och även nuförtiden så gör jag trots allt det huvudsakliga resandet i vardagen med tåg. Men ja, långresorna gör vi numera oftast med bil. Med barn och mycket packning är det tyvärr mycket enklare.

Jobba hemifrån-dagen 8 februari – fast jag jobbade inte hemma

Jag har inte jobbat hemifrån idag. Jag hade funderingar på att göra det. Initiativet till jobba hemifrån-dagen kommer visserligen från Microsoft, men tanken är bra, och bland annat Naturskyddsföreningen har hängt på.

Nu blev det av olika skäl inte idag för min del, men däremot kommer jag att göra det imorgon.

Sedan finns de ju en del nackdelar med att jobba hemifrån. Jag missar det sociala, och det är större risk att jag blir sittande kvar och jobbar med kaffet vid datorn. På det hela taget blir det mindre av småpauser med rörelse, eftersom jag aldrig behöver gå en bit in till kollegor eller bort till skrivaren, och jag behöver inte heller gå särskilt långt för att få lunch i mig. Framför allt får jag inte min vardagsmotion på väg till och från tåget.

När jag är på jobbet är det möjligen en eller ett par lampor som är igång enbart för mig – hemma blir det betydligt fler. Och tågen går ju ändå, så den energibesparingen är ju beroende av att någon annan tar min plats och att denna någon annars skulle ha kört bil.

För att det ska bli meningsfullt att jobba hemifrån ur ett miljöhänseende är det alltså viktigt att de som jobbar hemifrån sprids ut jämnt över veckodagarna. Och helst ska man alltså varannandagsdela sitt rum på jobbet med någon annan. (Miljömässigt sett är det alltså bättre att jag jobbar hemifrån imorgon än idag. Symbolvärdet däremot är mindre.)

Och ja, självklart finns det massor av fördelar med att jobba hemifrån. Lugn och ro. Och den restid jag sparar in kan jag använda till annat.

För övrigt var det ovanligt lite folk på tåget imorse. Trots enkeltåg var det gott om platser över. Hade verkligen en massa människor hörsammat uppmaningen om att jobba hemma?

Nej, jag tvivlar. Det måste varit nåt annat.

Lampräkning och grundförbrukning

Mätningarna hittills visar på att vi som ”grundförbrukning” – alltså nattetid och dagtid, när ingen aktivitet sker i huset – har en åtgång på cirka 0,9 kWh per timme. Så vad består då detta av? Tja… bortsett från standbyeffekter, lampor som inte är släckta och liknande så handlar det om:

  • Kyl/frys i köket (inköpt 2002)
  • Frysbox i uthuset (följde med husköpet)
  • Elelement i blåa rummet på ovanvåningen
  • Elelement som står och ger grundvärme i förrådsdelen av uthuset, för att inte sakerna som förvaras där ska bli förstörda av fukt
  • Luftavfuktare i källaren
  • Och så har jag säkert glömt nåt mer :-)

Vad gäller lampor, så har vi alltså ganska nyligen gjort en genomgång och bytt ut en massa lampor. Ungefär så här är läget:

  • Studion: Tre LED-spots i taket (varav två är för ljussvaga), en klämspot med lågenergilampa
  • Kontoret: I taklampan sitter i nuläget två lågenergilampor och en LED. Arbetslampa av lysrörstyp
  • Köket: Två taklampor LED. Över diskbänken två halogenspots (vi behövde köpa LED med GU10 till flera olika rum och tänkte testa Ikeas, och då ville vi bara köpa till ett rum när vi skulle testa och vänta med resten). Över arbetsbänken lysrör. I fläktkåpan två lampor av glödlampstyp. (Vi har dock kommit fram till att det bör funka med LED-lampor av kronljustyp men har inte hunnit undersöka.)
  • Farstu på baksidan tror jag är LED? 1 st
  • Tvättstuga: 1 st lågenergilampa i taket
  • Farstu mot källaren/badrummet: ? 1 taklampa
  • Källaren: 1 st LED i trappan
  • Badrum: 1 st LED i taket
  • Vardagsrum: 5 st päronlampor, glödlampor, i taket. (Men nu har vi konstaterat att det förmodligen kan funka att byta dem mot små e14-klot LED). Två spots med LED.
  • Matrum: Taklampor 2st halogen av glödlampsmodell (skomakarlamptyp som är väldigt beroende av hur lamporna ser ut). Liten skomakarlampa bordslampa LED
  • Hall: 1 LED i taket
  • Trappa upp: 1 LED
  • Allrum uppe: två taklampor lågenergilampor
  • Liten hall uppe: Fyra spots i taket LED. Stjärnlampa?
  • Sovrum: Fyra spots i taket LED. Tre små spots LED.
  • Blåa rummet: Taklampa 1: 4 lågenergilampor. Taklampa 2: 1 lågenergilampa. Sänglampa LED. Stjärnlampa LED.
  • Gröna rummet: Tre takspots LED. Sänglampa LED. Skrivbordslampa Ikeas solcellslampa (LED).
  • Utelampa på hörnet: LED
  • Utelampa på verandan: ?
  • Uthuset: Gissar på två lågenergilampor
  • ”Garaget”: Gissar på två lågenergilampor

Det är ju helt uppenbart inte en komplett genomgång – jag har inte koll på vad det är överallt. Dessutom behövs ju info om vad det är för wattangivelser på de olika lamporna. Nå, det får bli en annan gång :-)

Nu har vi i alla fall satt ett mål. Ett ganska blygsamt: 5% minskning. Men vi har ju egentligen inte för avsikt att jobba så stenhårt med det här. Eller rättare sagt, ganska mycket är saker som nog inte känns aktuella att göra något åt just det här året egentligen – eller som är svåra att göra något åt. Elementet i uthuset till exempel…

Energibesparing av det otrevligare slaget

Jag hade tänkt mig en varm dusch. Nyss hemkommen från träning. Kallt och blåsigt ute. En varm dusch, för att bli av med svett och för att värma kroppen.

Det brukar ta en liten stund innan vattnet blir varmt. Fast inte så jättelång stund. Så när temperaturen på vattnet inte steg så anade jag oråd, och insåg sedan att det här blir en snabb och huttrig dusch.

Det var visst lite för länge sedan vi sotat pannan, så den hade stannat :-( 29 grader i panntemperatur.

Nu kan vi följa vår elförbrukning på nätet

I helgen kopplade vi in 100koll-sakerna från E.on. Det är en display som visar vår elförbrukning, både för stunden och sammanräknat. Man kan dessutom lägga in sin egen kostnad per kilowattimme. Informationen till displayen kommer från den del som vi monterade på elmätaren. Till utrustningen hör också tre stycken smartplugs, det vill säga separata mätare, som man kan koppla mellan ett eluttag och den sak man vill mäta elförbrukningen för. Dessa kan utläsas separat på displayen.

Tyvärr innehåller manualerna för lite info, så det är svårt att veta exakt vad man kan utläsa av infon på displayen. All info skickas i alla fall till E.on, och vi kan logga in på deras sida och läsa vår förbrukning för varje enskild timme.

Experimentet drar igång den 1 februari. Innan dess ska vi sätta upp ett mål för vad vi ska minska energiförbrukningen med. Det känns lite svårt… På sätt och vis känns det som att vi förmodligen redan gjort alla enkla saker.

Sveriges största energisparexperiment

Vi har anmält oss till E.ons energisparexperiment 100koll. Idag kom paketen med utrustning. Så nu ska vi ”bara” hinna sätta oss in i hur prylarna funkar…