Jag läser artiklar om Mattias Klum – om miljö, om hur viktigt det är att vi bryr oss. Och sedan läser jag senaste (?) numret av Forskning och framsteg, och där är en helsidesannons för att åka på resa till Afrika – med Mattias Klum som affischnamn och på bild, för att övertyga folk att göra ännu en långresa.
På mjölkpaketen står det om Skånemejeriers springlopp för barn, Kalvinknatet, som jag antar är att betrakta som en hälsosatsning(?) – och anmälan kostar 80 kronor, och alla deltagare får en t-shirt. För 80 spänn? Jag utgår från att tröjan varken är rättvis eller ekologisk, det vill säga våra barn här ska må bättre och för att visa upp det ska människor någon annanstans må ännu lite sämre.
Och Coop fortsätter att i skilda sammanhang besvara frågor om miljö med ett allmänt blajblaj om att hållbar utveckling är viktigt för oss och vi är minsann bäst – och sedan skickar de ut tidningen Mer Smak, med bland annat citatet ”Så om man måste flyga in sitt eget förråd av limefrukter och guldfärgade glas för att skapa den perfekta mojito-baren åt Eva Longoria, så måste man!” samt i vanlig ordning en extra broschyr med erbjudanden på bland annat flygsemestrar.
Konsekvens, hör ni!
Och ja, jag är mycket mer arg på Coop än på Mattias Klum och Skånemejerier i det här fallet. För Coop gör en så fruktansvärt stor grej av hur jävla hållbara de är hela tiden – och nä, det är ni inte. Ni fortsätter ideligen, upprepade gånger, i er tidning, i er reklam, i era affärer, till att folk ska göra saker som är direkt dåliga för miljön. Igen och igen och igen. Och det tycker jag är pinsamt. Och skamligt. Fy skäms! Ja, ni kan göra annorlunda. Ni kan låta bli att göra reklam för mat som inte är i säsong. Ni kan sluta ge erbjudanden på flygresor. Det är inte ett dugg jävla svårt, det är bara att bestämma sig.
Men ja, jag tar med Skånemejerier och Klum också i det här. För det är exempel på samma sak: att det liksom har blivit okej att snacka miljö eller hälsa åt ena hållet och sedan ändå göra något som verkar åt andra hållet på något annat håll. Och det är ett samhällsproblem. Det är tröttande. Det är dubbelmoral. Om man gör så så ska man i alla fall erkänna det.
Typ:
Jag heter XXX och jag pratar en massa om miljö men jag är ändå inte bättre än att jag samtidigt kan tänka mig att uppmana till att göra saker som är dåliga för miljön. Så jag är inte smartare än en femåring.