Den här artikeln från TT kunde man läsa i ett antal svenska tidningar i helgen. Och ja, jag har också observerat det här. Det förväntas av ”vanligt” folk att man ska kunna resa till Thailand eller på andra lyxiga semestrar (ja, jag betraktar det som lyx), köpa ”märkesvaror” och ny elektronik med mera. Och detta finansieras genom att man väljer lågprisalternativ för en hel del av de vardagsvaror man behöver. Lågprismat, lågpriskläder, och så vidare.
Lyxen får de ju själva glädje av.
Men inte sjutton är det de själva som offrar sig. I de allra flesta fall är lågprisalternativen helt okej – i konsumtionsleden. Det låga priset beror på besparingar i tillverkningsleden.
Mataffärernas lågprisalternativ är inte ekologiska.
Och hur är det med lön, sociala aspekter, arbetsförhållanden som arbetstid, övertidsersättning, arbetsmiljö och säkerhet, eller miljöaspekter i övrigt där lågprisalternativen framställs? Och hur transporteras de hit? Från vilka länder? Är de som tillverkar vuxna?
Är tillverkningen hållbar ur ekologiskt, ekonomiskt och socialt hänseende?
”Besparingen” görs ju någonstans, annars hade inte lågprisalternativen varit billigare. Det är ju fullkomligt självklart – det kan vilken barnunge som helst förstå. Ändå verkar många inte fatta. Eller, jag tror inte de vill fatta. För då skulle de ju vara tvungna att välja de dyrare alternativen till sin vardagskonsumtion. Och då skulle de vara tvungna att avstå från den årliga Thailandsresan och behålla mobiltelefonen så länge den fungerar.
Att vara en medveten konsument är ju jobbigt!
”Man känner att man har rätt till de här sakerna, annars är man inte en del av dagens konsumtionssamhälle. Man är inte en människa som är värd någonting om man inte kan konsumera som de som konsumerar bäst.” står det i artikeln.
Rätt till de här sakerna? Även om man orsakar lidande hos andra människor och förstör planeten och levnadsomständigheterna för ett stort antal andra arter?
Det är skrämmande. Och det är svårt att uppfostra barn till att inte basera människovärde på konsumtion när det är detta de möter från omgivningen.
Vi behöver samarbeta kring detta! Alla tänkande föräldrar har en viktig roll i detta. Alla måste vi dra vårt strå till stacken.
Frågan är om vi kan göra något mer konstruktivt, som gör att vi tillsammans blir större än bara summan. Men hur? Upprop? Fast det känns så… överanvänt?
Och jag känner mig förolämpad när Coop i sin reklam vänder sig till ”alla barnfamiljer” och talar om att de sänkt priset på sina lågprisalternativ. Jag tycker det är ett fruktanvärt otrevligt antagande att vi, bara för att vi har barn, vill ha det billigaste. Herregud, mitt främsta skäl att handla hos dem (i den mån jag gjort det) har alltid varit deras utbud av ekologiska och miljömärkta produkter.
Läs också:
Handla dyrt eller resa till Thailand
Om att vara nöjd med sina val
…och att unna sig…
