Efter många om och men har vi nu beställt en kamin till vårt matrum.
Att vi skulle ha en kamin har vi tänkt länge. Matrummet ligger vägg i vägg med köket, och i den väggen går husets ena murstock. I köket fanns tidigare en vedspis, som vi dock tog bort i samband med köksrenoveringen (eftersom köket är litet och vi behövde platsen till annat). I matrummet har det inte funnits kamin sedan långt före vår tid (men vi hittade i alla fall spår efter det i samband med att vi bytte golvet i somras), men vi har planerat för att skaffa en kamin tids nog. För att det är mysigt, och för att det faktiskt är bra med en reservvärmekälla när man bor på landet i ett område där man då och då blir insnöad på vintrarna.
Och ja, tids nog är ju rimligen när man ändå håller på och grejar i det aktuella rummet :-)
Jag tyckte egentligen inte att vi hade så väldigt stora krav på kaminen. Vi ville ha en ganska liten och klassisk kamin, som stämmer i stilen med vårt hus (som ju faktiskt så sakta närmar sig hundra år, typ) och som inte sticker ut för långt, med tanke på platsen där den ska stå. Gärna med en liten kokplatta uppepå, så att man kan värma/laga mat i krissituationer. Jag tycker det är trevligt om man dessutom kan se elden, alltså att det finns en glaslucka. Ja, och så tycker jag det är viktigt med miljöaspekten. Både för att det är bra med vettig verkningsgrad och för att det ska vara en kamin som inte släpper ut för mycket dåligt i röken (det är ju för övrigt även en hälsoaspekt). Eftersom det finns en hel del svanenmärkta kaminer på marknaden känns det självklart att välja en svanenmärkt kamin.
Så vi har letat och tittat. Och konstaterat att det fanns kaminer hos tre olika tillverkare som kändes relevanta. Ja, bortsett från den där aspekten med miljömärkning, då. Alla tre tillverkarna poängterar i sina broschyrer att miljö är viktigt och att deras kaminer minsannär bra ur det hänseendet. Men när det kommer till märkning är läget ett annat: det var bara Morsö som hade intressanta kaminer som dessutom var svanenmärkta.
Nå, svanenmärkning är ju inget som kommer hoppandes av sig själv – företaget måste själv ansöka. Alltså kunde det ju vara så att de visst uppfyllde kraven men helt enkelt bara inte valt att märka kaminerna.
Så som den hopplöst besvärliga kund jag är så skrev jag och frågade. (Ja, okej, jag ska väl vara ärlig: jag tycker de båda andras kaminer är lite snyggare, annars hade det ju bara varit att välja Morsökaminen rakt av.)
Jötul har inte svarat ännu.
Från Dovre fick jag både kort svar från den svenska återförsäljaren, och långt svar från Norge. I det norska svaret får jag veta att de har en svanenmärkt kamin, och
Vi har flere ildsteder som kan svanemerkes, men vi har valgt å bare svanemerke Vintage 30.
I utgangspunktet er vi i mot å svanemerke vedfyrte ildsteder og årsaken til det skyldes at vedfyrte ildsteder er avhengi av riktige driftsforhold . Disse forholdene oppnås dessverre ikke hos alle.
Alltså: de vill inte svanenmärka sina kaminer, eftersom de menar att utsläppen från kaminer beror så pass mycket av hur man eldar i dem. Detta utvecklas ytterligare i en bifogad textfil på fem sidor, som är ett remissvar till Svanen gällande skärpta krav för svanenmärkning för kaminer.
Jag svarade:
Hej, och tack för seriöst svar :-)
Jag förstår ditt/ert resonemang. Självklart garanterar inte en miljömärkt produkt att produkten inte orsakar miljöproblem – miljöpåverkan beror också bland annat på hur produkten används. I det specifika fallet med kaminer beror utsläppen på hur man eldar etc.
Men det gäller i någon mån alla produkter. Även för en så ”banal” sak som tvättmedel; poängen med ett miljömärkt tvättmedel faller om man använder alldeles för mycket tvättmedel.
Men poängen med en miljömärkning är inte att garantera hanteringen av produkten genom hela dess livscykel. Poängen med miljömärkning är att hjälpa konsumenten (oavsett om det är ett företag eller en privatperson) att välja de bästa produkterna på marknaden ur miljöhänseende (och därmed också kunna välja bort andra produkter). Hur kunden sedan använder produkten ligger ju bortanför er makt.
Därför tycker jag inte ert resonemang håller. Jag som kund är inte hjälpt av att alla tillverkare av kaminer skriver ”vi jobbar på att våra kaminer ska vara bättre för miljön, och vi är allra bäst på det”. Det kan alla skriva, men jag kan inte bedöma vem som har rätt och vem som har fel. Det är därför det behövs en oberoende certifiering. En miljömärkning. Då slipper jag som kund sitta och skriva långa mejl med frågor på kvällarna :-) De flesta gör förmodligen inte det, utan utgår (vilket ju är rimligt) från att de som inte är miljömärkta också är sämre för miljön.
Jag skulle dessutom gissa att de som väljer produkter utifrån miljömärkning är bättre än genomsnittet på att ta reda på hur man bör hantera det inköpta. Jag kan i alla fall glädja dig med att vi sparar alla manualer.
För övrigt så skickade jag frågan även till Skandinavisk Spismiljö, som representerar Dovre i Sverige. Därifrån fick jag svaret ”Vi har valt att inte Svanenmärka våra produkter då detta har blivit alldeles för kommersiellt.”
Det skiljer sig ganska mycket från ditt svar…? Är det en uppfattning Dovre står för? Det vore intressant att få det utvecklat.
I svaret jag sedan fick, fick jag veta att de kaminer jag var intresserad av inte klarade kraven för Svanenmärkning. Dessutom skrev han:
Svanemerket har blitt kommersielt. For å inneha dette merket, koster dette x antall kroner av omsetningen av det merkede produktet + fabrikkbesøk + årsavgift osv.
Tja, det är ju inte så jag använder ordet kommersiellt, om vi säger så. Att verksamheten måste gå runt och att det därmed kostar pengar är ju inte samma sak som att det är kommersiellt.
(Men det vore ändå intressant att få en kommentar från Svanen – hur ser ni på att ni uppfattas som kommersiella?)
Nå. Kontentan av det hela är att vill vi ha en svanenmärkt kamin så får det bli en Morsö. Så det blir det. Vi har nu beställt en Morsö 1442. Det känns pirrigt och spännande och mysigt :-)
