Tag Archives: matsvinn

Dagens hopkok

Det här med att äta rester verkar ofta handla om att det ska vara en hel maträtt som består av det som blev över från en annan dag. Typ. Fast verkligheten handlar ju ofta mer om att liksom fortsätta på ett kedjebrev, där man stoppar i något från gårdagens mat i den nuvarande dagens mat. Nästan mer som en surdeg ;-) Men det låter liksom inte lika renlärigt restmatsmässigt :P

Ikväll blir det spenat- och mangoldsoppa:

  • Det kvarvarande innehållet i en påse fryst hackad spenat
  • En påse hemodlad förvälld infryst mangold
  • Två små vitlöksklyftor
  • Lite smör
  • Två grönsaksbuljongtärningar
  • En msk mjöl
  • Vatten
  • 3 dl kaffegrädde, inköpt idag till halva priset pga kort datum
  • En äggula som blev över när sjuåringen gjorde kristyr i lördags
  • Två frukost- eller lunchkorvar som blev över från i måndags kväll, skurna i slantar
  • Fyra kokta ägg

Restmat är det ju inte riktigt. Men det innebär färre påsar och burkar i kyl och frys. Och sannolikt lite mindre matsvinn.

Koka risotto på en spik

Ibland kanske det är tveksamt hur stor nytta det egentligen gör att ta tillvara matrester när man drygar ut dem med än det ena och än det andra – ibland blir det nästan som att koka soppa på en spik :-) Men det känns i alla fall bra.

Som dagens lunch. Stommen i den var en halv lunchportion från i måndags. Då var svägerskan här och lagade lunch till sig och älsklingen: kyckling med ris, sås och majs. Det blev två portioner/lunchlådor över (med synnerligen generösa mängder ris). Den ena av de där restlådorna åt jag tidigare i veckan. Den andra snodde jag kycklingen från igår och fixade någon sorts pastasås till hela familjen på kvällen. (Med restpasta och restnudlar.) Kvar var nu alltså riset med ihälld gräddig(?) sås och majs.

Så jag pressade tre vitlökar och hackade en lök och fräste i lite smör, hällde i en kycklingbuljongtärning, lite vatten samt en överbliven gräddslatt, lät koka upp, i med frysärtor och mer frysmajs, koka lite, i med hela ris/sås/majsklumpen, koka lite, och så slutligen i med några färdigskalade frysta räkor som fick bli genomvarmt. Voilà, nån sorts risotto till tre sjuklingar.

Gott blev det också. Och riktigt lyxigt med lite pesto på toppen.

Nio skinktärningsmiddagar

Häromdagen köpte jag en extra ekologisk färdigkokt julskinka i affären. Jag är inte jätteförtjust i julskinka, men nu är de nedsatta till halva priset, och det är ju synd att de ska slängas. Så ikväll har jag stått och tärnat en julskinka och delat upp i nio fryspåsar. Det blir nio middagar som till exempel pastasås med skinktärningar i.

Dessutom blir det infryst skinkspad. Och skinksvål till fåglarna.

Det sägs att januari är den fattigaste månaden och att många har svårt att få ihop det. Tja, ett tips är ju att köpa det kött som affärerna satt ner priset på efter jul för att folk inte köpte så mycket som de hade räknat med. Då går det att leva ganska billigt.

Fjärde januari med olika fokus

Det är en lite udda dag idag… Omvärlden (i alla fall i närområdet) fokuserar huvudsakligen på en sak: idag är dagen som ID-krav infördes på tågen till Sverige över Öresundsbron. (Och efter ett halvt dygn infördes samma sak på gränsen mellan Tyskland och Danmark.) Ett elände på så många sätt.

Och jag tycker ju att dagen kunde fått ha annat fokus. Vår äldste fyller nämligen tolv år. Så här har det varit frukost på sängen med ”tårta” av tunnbröd, och sedan födelsedagsönskad lasagnelunch.

Lasagnen fick ett extra tjockt lager ost på toppen (utom på min bit), eftersom vi köpte en hel ost med kort datum till bra pris, rev hela, använde delar av det till lasagnen och frös in resten.

Och dessutom har jag bakat tre plåtar pepparkakor, för att göra slut på degen som låg kvar i kylskåpet sedan före jul.

Kvällsmaten var inte klar förrän det var dags att äta kvällsfika med rulltårta (med kallrörd infryst jordgubbssylt på egna jordgubbar samt köpehallon och vispad grädde), så kvällsmaten får anstå tills imorgon.

I övrigt har jag inte hunnit något av det jag hade tänkt mig idag.

Mer restmat

Till lunch idag lagade jag pastasås av tärnad julskinka (som jag frös in efter jul), skinkspad från samma skinka, brysselkålen som vi köpte före jul (och som redan då var den ensamma sista fula påsen i affären) men glömde tillaga på julafton, creme fraiche och rödlökshack från gårdagens tacos (och även tacokvällen i sig bestod av överblivna slattar och rester av diverse slag), samt grädde som fanns kvar från häromdagen. Och pastan jag kokte till var resterna i fyra olika påsar, i fyra olika modeller och med fyra olika koktider.

Pastasås på julskinka, brysselkål och grädde är så gott :-)

Vi börjar året med förra årets rester

Igårkväll åt vi lammsadel till huvudrätt. En ganska liten lammsadel, på 825 gram, från lammet vi köpte i höstas (skånskt, ekologiskt, från Bokeslundsgården). Vansinnigt gott kött, som jag faktiskt lyckades tillaga alldeles perfekt enligt min egen uppfattning ;-)

Då, igårkväll, skar jag bara ut fina bitar till oss att äta direkt. Skrovet lade jag in i kylskåpet. Så idag har jag stått och med skalkniv karvat ut småbitar av kött. Kompletterat med rester av klyftpotatis, rostad vitlök, rosmarin, sky och vitlökssmör från igår, kokt potatis från någon av dagarna närmst innan, samt ”nya” frysärtor, paprika och purjo blev det en alldeles ljuvlig soppa till lunch idag på nyårsdagen.

Jag gissar på att de flesta skulle ha slängt benet i det skick det hade igår.

Och jag tänker på de människor som bestämmer sig för att äta kött max en dag i veckan eller nåt sånt, för miljöns skull. Jag får intrycket av att de själva väljer vad de vill äta för sorts kött och vad för styckningsdetaljer den där enda gången i veckan. Som om djuren bestod av bara de styckningsdetaljer som finns i en liten närbutik – eller som att det vore möjligt att själv komponera ihop djur som består av bara de styckningsdetaljer de själva är mest förtjusta i. Medan jag antar att de beräkningar som görs av hur mycket kött som är miljö-okej att äta rimligen måste utgå från att hela djuret tas tillvara. Det innebär att man alltså inte bara kan äta köttfärs och filé, utan vissa veckor måste köttmåltiderna bestå av blodkorv, lever och ”sämsta” sortens kokekött. Och att man måste karva av resterna från köttbenen och äta dem också.

26 december

Efter julafton hemma packade vi på juldagen ihop oss till att fara norrut: först till mina föräldrar för att äta lutfisklunch och därefter vidare till älsklingens föräldrar på några dagar, bland annat för att delta i annandagens traditionella släktträff.

Innan vi åkte iväg tog jag hand om resterande julmat: de korvbitar och köttbullar som var kvar efter julaftonens måltider (inte så många) frös jag in i en burk, revbensresten i annan burk, skinkspadsresten i en tredje, och julskinkan tärnade jag och delade upp på två fryspåsar. Sillen bedömde jag kunde klara sig tills vi kommer tillbaka.

Och nu på annandagen ser jag uppdateringarna komma på facebook, om att folk börjat lagandet i den nya traditionen mellandagslagningen, som jag drog igång ifjol. Fast för min del blir det i år inget lagande förrän vi kommer tillbaka hem från svärföräldrarna om några dagar. Och idag var vi faktiskt inom Mammons tempel (eller ja, det lokala köpcentrat) bland alla hysteriska reamänniskor. För vi behövde skaffa kalsonger, strumpor och en mössa till barnen. Fast vi handlade inte reasaker.

Julkorv och sensoppa

Idag gör vi julkorv. Vi var lite tveksamma till om vi verkligen skulle prioritera att orka det i år eller om vi skulle hoppa över traditionen. Så vi frågade barnen. Och barnen tyckte absolut att vi skulle.

Fast det går trögt idag. Klockan närmar sig fyra och vid har bara hunnit med förberedelser – mortla kryddor, koka potatis, rensa kött från senor och sånt och skära det i bitar och stoppa i frysen en stund. Det blir avbrott av diverse slag utmed vägen…

Jag känner att jag just nu inte heller ens orkar skriva i facebookflödet att jag gör korv. För flödet är så fullt av veganer och vegetarianer, av etiska skäl och miljöskäl. Och jag har inte energi att idag skämmas över att vi gör korv.

Den är för övrigt ”vanligt jävla” kött den här gången. Inget ekologiskt, för det fick vi inte fatt i. Inte sistadagsnedsattpris-kött, för jag hittade inget lämpligt – och till korv föredrar jag trots allt att ha kött som inte är på gränsen hållbarhetsmässigt. Ja, det är förstås svenskt, och oxköttet från ett ganska lokalt slakteri, men inte mer än så.

Och på spisen puttrar soppa på de bortskurna senorna från högreven. Det är ju inget fel på dem, det är bara att de sätter igen köttkvarnen när man maler köttet och gör korv. Men med lite kokning är det förstås fullt ätbart. Så jag har kokt dem en stund, sedan hackat dem och hällt tillbaka i sin buljong, och så stoppat i purjo, potatis, persilja och lite kryddor och mjölk. Det blir nog gott :-)

Resurshushållningsvardag

Häromdagen tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg med vad vi åt under en veckas tid, men sedan glömde jag att skriva, eller hann inte, och nu minns jag inte vad vi åt alla dagarna :-) Men eftersom mitt fokus i alla fall delvis var resurshushållning, så tänker jag att det får bli ett inlägg med lite blandat sådant från den senaste tiden.

Söndag kväll för en dryg veck sedan (måste ha varit förste advent?) åt vi lammsoppa på kvällen. Lammsoppan var gjord på lammben från det ”hela” (styckade) lamm vi köpte hem för ett tag sedan. Det var inte mycket kött på benen – det var sånt som många nog kunde ha tänkt sig att slänga rakt av – men med lite koktid blev det en ljuvlig buljong, och i välkokt tillstånd går det lättare att karva loss det lilla kött som fanns. Med lite blandade grönsaker från kylen och en slatt grädde blev det en underbart god soppa.

Torsdag förra veckan fick vi köttfärssås, gjord på ekologisk blandfärs med nedsatt pris pga sista förbrukningsdag.

Fredag lyxade vi till det med färsk kycklingfilé, nedsatt pris pga sista förbrukningsdag. (Det fanns fler paket kvar i affären.)

På lördagen lagade jag fläskesteg. Jag minns inte om det var bäst före-datum den dagen eller dagen efter, men nedsatt pris. (Det fanns nog fem paket till affären med samma datum när jag köpte den på eftermiddagen.)

På söndagen gjorde jag soppa på nyskördad broccoli och mangold från trädgården samt den havremjölk som var kvar efter svägerskans besök, med varsitt kokt ägg.

På tisdagen gjorde vi pyttipanna på resterna av fläskestegen till lunch.

På tisdag kväll lagade jag till de tre köttfärspaket jag köpt på måndagen, nedsatt pris, sistadatum på tisdagen. Ett paket ekologisk blandfärs, två paket ekolgisk lammfärs. (Det fanns fler paket i affären.) En omgång lammköttbullar åt vi på kvällen; de båda andra resulterade i infrysta köttbullar till jul och andra tillfällen. Stekflottet efter köttbullsgörandet tillagade jag sedan hemodlat rödspetskål i och frös in till jul.

Så, några nedslag i matlagandet. Som synes är ganska mycket av det kött vi äter sådant som annars skulle riskera att kasseras. Och ja, jag vet att det finns de som tycker att vi ändå gynnar köttindustrin, att vi ”stjäl” den prisnedsatta maten från bättre behövande, och en hel massa annat.

Men jag tycker vi tar ansvar för att mat som framställts inte ska behöva slängas.

(Och ibland undrar jag om poängen är att vi inte ”lider” tillräckligt :P Men bara ibland.)

Så långt räcker en kyckling

För typ en vecka sedan köpte älsklingen en kyckling. En sådan där ”sista dagen nedsatt pris”-kyckling. Kycklingen stoppades direkt i frysen när han kom hem.

I onsdags tinade jag den och stoppade in den i ugnen med potatis runtom (samt andra ugnsformar med pumpa respektive palsternacka och rotselleri). Sedan tömde jag av buljongen från potatisen och gjorde en god sås till. Jag tror att det åts ganska ordentligt av den goda maten. Men det blev en hel massa kyckling över.

Så igår (fredag) gjorde vi fajitas på kycklingresten. Ja, det behövdes ju tillbehör av diverse slag och så, men ändå.

Så långt räcker en kyckling som egentligen skulle slängas.