Tag Archives: matsvinn

Färskost på nästintill för gammal yoghurt

Igår köpte jag alltså en enlitershink turkisk yoghurt med bäst före-datum 8 februari (och fick den därmed för halva priset).

Jag blandade den med drygt en halv burk vanlig creme fraiche (alltså en dryg dl), hällde i en gryta och värmde till ca 50 grader (kollade med stektermometern :-)) Sedan hällde jag det att rinna av. Först delade jag upp så att lite av det fick rinna av i ett kaffefilter i en sil och lite i en annan sil med en (ren) tygnäsduk i, men efter ett tag flyttade jag över allt i den senare. Jag ställde in det hela i kylen med en tallrik över över natten, eftersom klockan var mycket.

Idag hällde jag över ostmassan i en bunke, blandade den med salt (totalt kanske 1½ tsk) med hjälp av en gaffel, och delade sedan ostmassan i två delar. Den ena blandade jag med tre pressade vitlöksklyftor samt lite fryst hackad basilika. Den andra blandade jag med dragon, rosépeppar och grönpeppar.

Vasslen hade jag i dagens goda bröd.

Till kvällsmat åt vi hembakt bröd, hemgjort smör, hemgjord färskost och nykokta rödbetor, samt räkor blandade med överbliven hemgjord aioli.

Uppdatering 2012-05-08: Receptet finns nu även publicerat på Rädda maten nu! Matrecept på rester.

Pastasås på julskinksrest

Julen är i huvudsak över, och wblogg har legat nere så jag har inte kunnat blogga…

Idag till lunch åt vi pastasås på julskinksrest, och det blev så gott att tre fjärdedelar av familjen tyckte det borde göras fler gånger (och den fjärde vägrade smaka, vilket just nu är hans inställning till det mesta).

Recept:

Tärna julskinka. Bryn i smör. Strimla ner lite brysselkål. Hacka lite vitlök och släng i. Späd med grädde. Klipp i en massa soltorkad tomat. Salta, låt puttra en stund. Servera med pasta.

___________________________________

Och nej, julskinkan var inte ekologisk. Vi kollade två eller tre affärer i omgivningen. I en av dem kunde man köpa färdigkokt ekologisk julskinka. Och det ville vi inte ha. Att fara runt till en oherrans massa affärer långt iväg för att försöka få fatt i en ekologisk skinka känns knappast som en vettig lösning ur miljöhänseende.

Dessutom tror jag det är väsentligare vad man gör en massa andra dagar under året. Varje julskinka motsvarar rätt många andra måltider av kött från samma gris. Undras vilket kött de som köper ekoskinka köper resten av året?

Uppdatering 2012-05-08: Receptet finns nu även publicerat på Rädda maten nu! Matrecept på rester.

Jag serverar mina barn för gammal mat

Eller ja, den är ju inte ”för gammal” som i ”dålig”. Utan bara mat som passerat bäst före-datum. Och det betyder ju inte att den är dålig. Tvärtom är det ju faktiskt så att den normalt ska hålla efter bäst före-datum. Sista förbrukningsdatum är striktare.

Och jag kan inte riktigt med att mat ska slängas fastän den är helt okej. Som när jag befinner mig i affären en halvtimme innan stängningsdags och det ligger vakuumpackad hjortfärs med sista förbrukningsdag den innevarande dagen. (Det blev jättegod köttfärssås.) Eller när jag befinner mig i affären den 24 oktober och det ligger ett stort antal förpackningar med jättefin korv med bäst före-datum den 23 oktober som affären hade missat. (Jag köpte fyra paket och stoppade direkt i frysen därhemma.)

Så länge vi kan äta kött som annars skulle slängas (men som inte är nåt fel på) ser jag ingen anledning att äta vegetariskt för miljöns skull.

Läs även Matfanatism och hela gråskalan och Matsvinnet – stoppa det, stoppa det!

Grön tomatchutney

Oktober.

Så trots högsommarvärmen igår drog jag nu slutsatsen att inga fler tomater skulle mogna i år och plockade in alla gröna. Och så improviserade jag en chutney på dem:

½ kg gröna tomater, grovt skurna

1 msk pressad lime (på flaska)

½ dl äppelvinäger

3/4 dl rörsocker

½ tsk malen ingefära

1 tsk kardemummakärnor

1 stor röd mild chili (strimlad)

4 små vitlöksklyftor, tunt skivade

Koka upp, låt puttra en timme, rör då och då. Häll upp i burk (det blev en burk och lite att provsmaka :-) ).

Under tiden det puttrade gick jag och målade blått på verandan.

Frukt- och bärresurshållning

En del i att tänka resurseffektivt är ju att i möjligaste mån ta tillvara det naturen ”ger”. Så här års handlar det till exempel om att ta hand om frukt och bär.

Och visst, en del äter vi som det är. Men vill man göra något annat – antingen för stunden eller för att spara det lite längre – så involverar det ofta socker på ett eller annat sätt. Det är pajer och bakverk, sylt, mos och saft. Eller kräm.

Jag är inte sockerfanatiker: jag har inga idéer om att allt socker är dåligt och på alla sätt ersättas med annat; jag vill inte på några sätt ersätta socker med syntetiska märklliga produkter. Och jag öser inte i socker utan använder alltid minsta angiven mängd eller om möjligt mindre när jag saftar, syltar och bakar.

Men det stör mig. Det stör mig att ska jag på något vis tillaga frukt och bär, eller på något sätt (annat än att frysa) dem, så involverar det socker. Så ju mer jag vill bevara och äta av mina äpplen och päron eller av de bär jag plockar, desto mer socker stoppar jag i mig. Ju hälsosammare jag vill vara desto mindre hälsosam blir jag, typ.

Syltningsmagi

Vissa hushållsmässiga saker är sådär magiska. Man vet inte riktigt varför man gör så, bara att det måste vara så. Eller man vet att det måste vara så, och man vet varför, för det har man alltid fått höra men man vet inte om det verkligen stämmer egentligen. Eller man vet att man ska göra på ett visst sätt för så har man alltid gjort men man har aldrig sett det nedskrivet.

Som att man ska skumma sylten. För att den ska hålla bättre. För att skummet innehåller mest av typ mögelsporer och annat – tror jag… men är det så?

Eller som att flaskorna och burkarna man ska fylla med saft och sylt ska ligga i ugnen en stund i förväg och vara skitbrännvarma när man fyller dem. Så gör man – för att förbättra hållbarheten. Så är det.

Eller för den delen att kokekött ska skummas när det kokt upp. Jag tror att det är för att buljongen ska bli snyggare, men ärligt talat vet jag inte.

Skummet från sylten kommer i alla fall till nytta. Det är fullt användbar sylt, om än lite märklig i konsistensen, och förgyller nu vår frukostfil.

It’s been a hard days night…

Dagen igår började med att mannen var iväg med bilen på verkstaden, för att det skulle lyssnas på att bilen skramlar. Bilen har redan varit inne för detta (kombinerat med andra fel) två gånger, men den skramlar fortfarande. – Nå, det är en annan historia.

Vid strax efter tio på förmiddagen var han hemma. Han hade varit uppe tidigt och gick och la sig och vilade. Jag tog ungarna och åkte till jordgubbssjälvplockningen i trakten. (Gud så stereotypt! Han åker till verkstan och jag plockar bär…). Det ska böjas i tid, och självplockning av jordgubbar med åtföljande syltning/saftning/infrysning måste väl ses som en del av kulturarvet – något som måste upplevas och föras vidare. Plus hela köret med att det är bra att se var maten kommer ifrån och så. Ja, och så är det gott också. Framför allt gott.

Vi plockade 2,5 kg, och på den stunden hann det, i barnens ögon, gå från jättekul-vi-ska-plocka-jättemycket till usch-vad-det-är-tråkigt-jag-vill-åka-hem.

Väl hemma åt vi lunch (jordgubbar med fil – förstås). Sedan fryste jag in jordgubbar, och vi började förbereda för en liten omgång syltkok.

Ungefär då någon gång gick mannen ut i uthuset i något ärende – och kom tillbaka in och sa ”Vi har problem”. Sedan försvann hann ut igen.

Jag lyckades inte riktigt uttyda ivån på problemen från hans uttalande – om det var något litet och mest skämtsamt menat, eller något riktigt stort, så jag gick efter ut i uthuset.

Det var mer åt det senare hållet. Eller, ja…

Frysboxen i uthuset hade tydligen ”stannat”. Under frysen var det en stor pöl av utrinnande röd vätska. Innehållet i frysen befann sigi olika stadier av upptining. Köttet var fortfarande delvis fruset. Fläderblommorna helt tinade.

Det vara bara att hugga in och frösöka rädda vad som räddas kunde. Jordgubbssyltkokandet fick skjutas på framtiden.

Färdiglagade lunchportioner var alltför upptinade och gick inte att göra något vettigt med, så de fick tyvärr slängas :-( Liksom fläderblommor, frysta chili, persilja och wokgrönsaker. Strömmingen fick katterna. Den frysta svampen ansåg vi vara såpass fryst fortfarande att det inte var någon fara. Bröd, bullar och kakor blev till fika.

Och sedan började vi sylta, safta och koka köttgrytor, för att rädda alla bär och allt kött. Nu, ett och ett halvt, är resultatet ungefär något sånt här:

  • Kycklinggryta till två middagar
  • Lammgrytor av fem(?) olika varianter, till åtta(?) middagar
  • Fyra+tre flaskor saft (röda+vita vinbär)
  • Fyra burkar krusbärssylt
  • Ca 30 burkar lingonsylt, varav ca 10 i olika kryddade varianter
  • Sju burkar björnbärssylt
  • Blåbärsglass
  • Björnbärsglass

Nu är nästan allt omhändertaget. Det som återstår är ett litet paket blåbär, som ska bli paj någon av de närmsta dagarna, ett paket rabarber, med liknande öde – och så ett litet paket hela kräftor, som jag funderar på om man kan våga koka soppa eller buljong på.

Snacka om matsvinn :-( Det gör ont i själen. Men u har vi gjort vad vi kan för att rädda så mycket som möjligt, och jobbat intensivt…

___________

Varför frysen ”stannat”? Jo, det sitter ett eluttag på utsidan av uthuset, och där satt det en sladd som inte tålde utomhuset, och så har det väl regnat, och så har jordfelsbrytaren löst ut.

Matsvinnet (- stoppa det, stoppa det!), flaskvatten och äppelpinnar

Det pratas matsvinn på nyheterna. Igen. Matsvinnet är ofta på tapeten, som ett miljö- och resursproblem. Helt säkert med all rätt.

Men jag blir lika konfunderad varje gång över hur man har räknat. Si och så många kilo, si och så stor andel av den producerade maten.

Hur får man fram dessa uppgifter? Och framför allt, hur bedömer man vad som är normalt svinn (som inte ska räknas som svinn) för varje enskild produkt?

Väger man? Eller låter man folk bedöma själva?

Beroende på vem som gör bedömningen av vad som är svinn, vad är skräp/oätligt och vad som faktiskt ätits så blir ju resultatet väldigt olika.

Ta en purjo. För mig är det självklart att använda hela purjon, utom möjligen delar som är torra och fula; jag skär oftast bort typ yttersta centimetern i toppen och rothåren nertill. Men det finns ju personer som tar det för fullkomligt självklart att inte använda något av den mörkgröna delen.

Eller blomkål. Där försöker jag använda så mycket som möjligt av bladen också (beroende på vad jag lagar, förstås). Men jag tror att de flesta tar bort ”det gröna”. Räknas bladen som svinn eller tas det bort från beräkningarna? Broccoli har jag dock väldigt svårt att begripa när man inte använder stjälken utan bara ”buketterna”. Vilket slöseri! – Men om man köper fryst broccoli, så kan man ju inte välja annat. Räknas det då som svinn från produktionen?

Eller ett äpple. Räknas det som matsvinn när folk lämnar en äppelskrutt? Jag äter periodvis allt utom pinnen.

Hur är det med potatisskal? Morotsskal? Apelsinsskal?

___________________________

En annan aspekt av matsvinnet är det här med att inte slänga matrester. Grejen är ju att det ofta är en så liten liten rest att det liksom inte är lönt att stoppa in den i kylskåpet, för att den aldrig kommer att räcka någon vart utan bara kommer att bli stående tills den måste slängas och burken måste diskas.

Därför känns det smidigare att inte stoppa den i kylen. Men slänga ska man ju inte göra, då ökar svinnet. Alltså måste man ju ta upp resten.

I längden torde det innebära att man blir tjock.

_____________________

Ett relaterat spår är det här med flaskvatten. Flaskvatten ska man inte köpa, det är dåligt för miljön, för att man transportera vatten långt, helt i onödan.

Jovisst. Men transporterna är väl ungefär lika långa om det är läsk i flaskan?

För alltså, ärligt talat, valet står ju inte mellan flaskvatten och kranvatten. Det står mellan flaskvatten och annan dryck i flaska. Flaskvatten köper man när man befinner sig någonstans där man inte kan få fatt i kranvatten men måste ha något att dricka – när man är på resande fot och inte har något med sig. Vatten (i flaska på grund av omständigheterna) är det hälsosamma alternativet, till skillnad från läsk.

Jag tror inte miljön mår våldsamt mycket sämre av att jag i det läget väljer en flaska med vatten än en flaska med läsk. Men jag mår bättre av vattnet.