Tag Archives: mens

21 mars

Stoppat lite gurkfrön (vert petit de Paris) och squash (cocozelle och gold rush) i roottrainer.

Är nåt rent förbannat trött av mens och allmän utmattning.

Äntligen kom den förbannade mensen

Ja, jag har ju förstås börjat undra. Man gör ju det när mensen hoppar över en månad – och dessutom gör det på det märkliga sättet att hela kroppen känns som att den ska få och får mens, men det ändå inte kommer nåt blod.

Ja, det händer att min mens hoppar över ibland numera. Men jag tycker inte om det, för man vet ju aldrig. Är det nåt knas? Eller är jag mot all rimlighet plötsligt gravid? Och speciellt som sagt var då när kroppen fejkar nån sorts märkligt några dagar innan den mensen borde kommit. Helskumt.

Det sannolikaste kändes ändå som att det var just det det var, att det där den 5 januari var mensen, även om det inte blev mens. Och då borde alltså nästa omgång mens komma ungefär tre och en halv vecka senare. Det vill säga ungefär nu.

Sent igårkväll kände jag tendenser till menskänning. Lite småmolont, lite sånt där sammandragningskänningar. Trodde nästan att nu kommer mensen.

Fast det gjorde den inte.

Och då började tankarna förstås igen…

I morse hade den fortfarande inte kommit. Men nu på förmiddagen har jag haft menskänsla igen.

Och ja, nu har den kommit!

Det är fascinerande det där, att man kan bli så glad och nöjd över att något så jobbigt kommer :-)

Idiotkropp

Enligt grundprincipen ”menscykeln är 28 dagar” borde jag fått min mens den 13 januari.
Enligt mensappens gissning borde jag fått min mens den 10 januari.
Enligt min egen gissning utifrån när jag oftast borde fått den borde den kommit någon gång mellan den 9 och den 14, ungefär.
Än så länge har den inte kommit…

Den 5 januari kändes det verkligen som att den var på väg. Jag var kraftigt påverkad, lite ont men väldigt låg både fysiskt och mentalt. Men mensen kom förstås inte. Även någon dag senare var det liknande, fast inte lika illa. Och hela den veckan drogs jag med en massa huvudvärk.

Och som sagt ingen mens ännu.

Så vad ska jag tro? Det finns ju så många varianter. Det kan vara så att mensen hoppade över – det händer enstaka gånger – och att den där måndagen den 5:e helt enkelt var allt det blev av mens. Eller å var det i själva verket kraftig ägglossningskänning. Det är en minst lika rimlig förklaring till hur det kändes den dagen, men jag bara antog att det var mensen det borde handla om, eftersom det stämde bäst i tid. Och i så fall borde jag få mens nu på måndag den 19.

Eller så var det något helt annat och kroppen är helt ur cyklerna.

Jävla kropp.

Nåja, det lär väl visa sig tids nog.

Jävla skitkropp

Den där mensen som plötsligt dök upp i måndags, alldeles extremtidigt, ebbade ut redan till typ onsdag kväll.
Fast igår mitt på dagen kom den igång ett tag igen. Och jag fick riktigt rejäl mensvärk under någon timme.
Sedan ebbade det bort igen. Och efter att inte ha blött något sedan tidigt igårkväll, så skippade jag bindan i morse.
Nu när jag var på toa blödde jag igen.

Vad är det min kropp sysslar med? Är det något allvarligt?

Än så länge är jag ju inom normal tid för länge mensen varar, så jag antar att jag får avvakta och se vad som händer…?

Dag 17-18: God mat hos greken och nytt försök att komma hem (14-15 juli)

Vi tog det ytterst lungt på kvällen i Hamburg. Häckade i vårt rum några timmar, och traskade sedan iväg för att få någon mat i oss. Vi hamnade på Akropolis några hundra meter bort, där det fanns kebab åt tioåringen, schnitsel åt sexåringen och lammkotletter i olika varianter åt oss vuxna. Väl tilltagna portioner, väldigt rimliga priser och mycket gott – och god service.

Jag shoppade också bindor i den Lidl vi hittade precis bredvid vandrarhemmet – sällan har jag blivit så glad över att hitta en Lidl :-)

Tillbaka till rummet, där vi vuxna styrkte oss med en rejäl kopp kaffe och härligt mörk choklad (medhavd).

Vi har sedan sovit gott och ätit ordentlig frukost på vandrarhemmet. (Fast vi hade en lång sejour av sexåring vill inte gå upp och inte äta frukost och inte åka hem och inte klä på sig och skrika och kasta saker.) Vi kom iväg orrdentligt, och var i god tid till stationen och kunde sitta länge och titta ut över spåren och hålla koll.

Människorna i Hamburg känns generellt glada och trevliga. Råkar man få ögonkontakt med någon så ler de.

Fast sexåringen blev ordentligt nervös när pappa gick iväg för att köpa dricka tio minuter innan tåget skulle gå – ingen får missa att komma med tåget eller tappa bort de andra eller nåt.

Nu sitter vi på tåget. Även detta tåg är visst fullbokat nu, sägs det, fast vi har våra bokade sittplatser. Och det är i alla fall inte alls så fullt som igår.

Min extramens är ganska kraftfull och påverkar mig rätt mycket. Mycket mer som en normal mens än den jag hade för två veckor sedan.

Dag 17: Trängsel (14 juli)

Vi höll ju slutet på resan lite öppen: nattåg tillbaka till Berlin, och sedan möjligheten att välja mellan att stanna där och att åka direkt hem.

Fast för några dagar sedan konstaterade vi att det var läge att faktiskt åka direkt vidare hemåt. Trötthet och hemlängtan i olika varianter för olika delar av familjen.

Redan innan dess hade jag spanat lite på möjliga tågtider och konstaterat att det absolut vettigaste tåget att ta mellan Berlin och Köpenhamn var ett direkttåg (inga byten alltså) som verkade gå dagligen vid 11.25. Så i lördags eftermiddag fick jag för mig att kolla om det skulle gå att boka platsbiljetter, och vad det i så fall skulle kosta – det kunde ju trots allt vara smidigt om det inte var onödigt dyrt.

Det visade sig vara inte dyrt alls. Men däremot omöjligt.
Platsbiljetter för hela familjen tillsammans verkade gå på 9 euro. Men tåget ifråga var fullbokat, och hade till och med en liten varningstriangel för typ skitfullt. Dessutom talade bokningssystemet om för oss att det inte gick att boka reservationer över en landsgräns över nätet. Vi provade även andra varianter, med bokning bara till Puttgarden, och med någon av de varianter som innebar något byte, men vi fick det ändå inte att funka, och konstaterade sedan att nej, det var nog bättre att vänta tills vi faktiskt kom till Berlin, och där besöka den riktiga bokningen och få hjälp av en människa.

Det hade vi inte mycket för. Damen bakom disken talade mest om att det var fullbokat, ville knappt göra alternativa sökningar, och förklarade inte alls vad problemet var mer än att hon minsann tyckte vi borde bokat tidigare, minst ett dygn i förväg.

Nå, efter lite överläggningar i familjen beslöt vi att ändå satsa på det överfulla direkttåget. I väntan på avgång åt vi frukost i form av lunchbaguetter samt provianterade lite dricka och bullar.

Sedan vidtog lite perrongväntning av det lite nervösare slaget, eftersom tåget som skulle gå tio minuter före på samma spår var sent och några andra tåg runtomkring också. Det var mycket folk på perrongen, och de flesta verkade skulla åka med samma tåg som vi…

När jag stod där på perrongen kände jag mig påtagligt svajig och lätt yr, men antog att det bara berodde på en massa jonglerande av bagage och åkande upp och ner i rulltrappor och allmänt hanterande av situationen.

När tåget slutligen kom försökte vi hålla oss framme, men det var lite av tjurrusning, där människor med stora ryggsängar trängde sig före och helt ignorerade att de dunkade kortare personer (som vår sexåring) i huvudet. Jävla människor!

Vi fick fatt i två platser som var tomma fram till Hamburg och två platser (i nästa vagn) som var obokade men med risk att någon ändå skulle kunna ha bokat dem, och fick helt enkelt resa uppdelat.

När läget lugnat sig en aning på det överfulla tåget – med folk sittandes på golvet här och var etc – så gick jag på toa, vilket jag hade behövt en stund. Och konstaterade den troliga orsaken till yrseln tidigare: mens!

Mens? Men min senaste mensomgång började ju samma dag som vi reste hemifrån, det vill säga för 16 dygn sedan!? Nå, det här är i alla fall inte frågan om en liten försiktig mellanblödning eller ägglossningsblödning utan fullskalig mensblödning. Som tur var hade jag faktiskt några bindor lättillgängligt i ryggsäcken – en jävla tur det, när man sitter på ett tåg som man ska åka med i sju timmar.

Nå, jag slapp i alla fall mens under hela tiden vi var i Bretagne och jag ville kunna bada. (Fast jag skulle gärna bada hemma också.) Och jag har i alla fall köpt med lite god choklad att ha på resan – den passar bra nu.

I den digitala världen har man tydligen inte ont i magen när man har mens

Jag har laddat ner en mensapp. (Till jobbtelefonen, vilket ju i sig känns ganska märkligt, men jag har ingen så kallad smartfån privat, och jag får lov att använda jobbtelefonen privat, och då kan jag ju lika gärna använda den till den sortens praktiska saker.)
Fram tills för bara några veckor sedan hade jag inte en aning om att det fanns nåt sånt som mensappar. Alltså, jag borde ju ha kunnat räknat ut det om jag hade funderat på saken, men det har jag liksom aldrig gjort, och därför hade tanken heller aldrig slagit mig.
Det känns lite småspännande; jag undrar om det ska hjälpa mig att se en logik i mina variationer och oregelbundenheter som jag inte upptäckt tidigare.
I appen kan man också fylla i symptom och annat. Och det finns många att välja på. Ont av olika slag, sug efter olika saker etc. Men märkligt nog inget om magont.
Ja, jag vet att det inte är magen = matsmältningssystemet jag har ont i. Men det är likväl nedre delen av magen i vardagligt tal. Och det finns inget annat motsvarande heller.
Jag gissar på att det jag förväntas välja är ”Kramper”. Fast det är inte kramper jag har. Kramp handlar om att muskler drar ihop sig utan min vilja inblandad och sedan inte släpper. Det är inte det som är fallet. Jag har ont, men ingen känsla av kramp. Må vara att orsaken till det onda kanske är att livmodern dras samman – men det är i så fall på nivån att det inte alls känns så. (Ja, jag har fött barn.)
Och med tanke på hur diffusa symptom det finns angivna i listan så känns det liksom bisarrt att inte magont skulle finnas med.
Sedan är det en annan sak att hela min kropp vill dra ihop sig och liksom kapsla in det onda. Det är inte heller kramp, det är något jag kan välja bort och har inte alls karaktären av kramp.

Jag gissar att det handlar om dålig översättning av ett uttryck från engelsk/amerikansk kontext? Men jag tycker ju att de kunde ansträngt sig lite mer på det området. Även i en gratisapp.

Dubbelmens

Min förra mens kom aldrig. Trots att jag tyckt mig känna av ägglossningen ganska tydligt.

Och ja, det där har hänt några gånger nu. Eller i alla fall att mensen hoppat över en gång. Och jag kände mig inte alls gravid, och hade inga direkta skäl att tro att jag var det, så jag tänkte att det är väl bara att vänta och se om den kommer ”nästa gång” istället – och om den inte gjorde det, då vore det skäl att börja fundera.

Men det är ju klart att man går och grunnar och oroar sig lite ändå. Självklart. Vänder och vrider och undrar.

I måndags kom den i alla fall. Vilket stämde väldigt bra med en överhoppad; det innebär sju veckor och en dag sedan förra mensen startade, och mina cykler brukar liga på i snitt ungefär 3, 5 veckor.

Först började den smygande och försiktigt. Men igår övergick den till något mer åt niagarafallet. Eller i alla fall väldigt kraftig.

Det är som att kroppen faktiskt sparat kvar mensen som aldrig blev. Som att det funnits en slemhinna full med blod som liksom bara aldrig lossnade när den skulle utan suttit kvar och väntat och först denna period fick kraft, eller signal, eller vad det nu är, att lyckas lossna.

Inte vet jag om det är fysiologiskt möjligt. Men för mig känns det som den logiska och rimliga förklaringen.

Och ja, jag är fortfarande förkyld och hemma. Kombinationen förkylning och mens känns inte alltför munter.

När bloggandet blir en geggig propp

Ibland är det tomt på bloggämnen i huvudet. Bloggandet är ju något som kommer av ett behov att skriva om något, och ibland finns det helt enkelt inget som engagerar på ett sätt som kräver att jag skriver.

Ibland finns det bloggämnen, men det blir ändå inget skrivet. För att jag saknar ork, eller tid, eller kraft att fokusera. Eller bara helt enkelt inte har lust eller kommer mig för. Och det är liksom lugnt. I alla fall så länge det bara är några enstaka bloggämnen som ligger på vänt. Då går det liksom att låta bloggtrådarna rinna av för stunden och veta att de finns där när tiden och orken och det andra infinner sig.

Men om det blir för många bloggämnen som ligger där på vänt så blir det liksom en stor propp, som ligger och är i vägen för allt annat. Små lösa trödar som ligger och blockerar tillvaron. Ett stort moln av röra i huvudet. Ett stort borde som ligger och stör tillvaron. Många kvällar när jag sitter och liksom försöker komma till skott fast inte riktigt orkar, så det blir aldrig av. (Jag borde sova då istället, ja.)

Inte blir det bättre av att geggan i huvudet just nu är stor i övrigt också. Av allmän trötthet, typ. Behöver semester. Och tid att kunna göra saker direkt när de dyker upp i hjärnan, istället för att samla på hög till senare.

Vilket väl för övrigt är just samma sak som semester?

Det blir för övrigt inte heller bättre av att kroppen går och väntar på mens som liksom aldrig kommer.

Novemberregn och mens

Ute ösregnar det.

Härinne är det kallt och ruggigt. Två element bortplockade ger mindre värme. Bortplockad masonit innebär åtminstone tillfälligtvis sämre isolering, men framför allt mer drag. Nerrasad puts – bitvis djupa gropar – ger ökat drag.

Jag har mens.

På radion sjunger någon om Skyfall.

 

Nå. Det var bra att vi tog bort masoniten. Runt fönstren saknas det massor med puts. Gissar på att det bruk jag putsar igen med där nu gör minst lika stor nytta som om vi hade bytt till energiglas.