Tag Archives: odling

Priset på rädisorna

I affären kostar rädisorna 5 kr bunten.

Jag vet att det är ett av veckans erbjudanden, alltså på något vis att betrakta som ett lockpris. Fast en annan vecka kostar de väl då kanske 10 kronor istället.

Rädisor är extremt lättodlade och snabbväxande.

Tänk dig att det är du som odlar rädisorna. Även om de är lättodlade, så måste du ju trots allt förbereda jorden, så, vattna, rensa och hålla koll under de där veckorna de växer. Och sedan skörda och tvätta och bunta ihop dem. Ja, och ska de säljas i en affär så måste de ju transporteras och så där.

Om du tänker att det är du som odlat rädisor och ska sälja dem, och du ska tänka att du ska gå runt vad gäller arbetstid och utsäde och gödning och vatten, hur mycket tänker du att du bör ta betalt för rädisorna?

Tänk sedan på att affären som säljer rädisorna åt dig också ska ha betalt. Och att det kan finnas mer mellanhänder.

Och tänk sedan återigen på att rädisor är förbannat lättodlat och snabbväxande jämfört med det mesta annat i matväg. Och om det behövs, gå igenom samma tankeprocedur för låt säga kyckling och bröd.

Och sluta sedan klaga på att maten är dyr.

Så lika och så olika

För ett tag sedan råkade jag se en stund på ett TV-program om en brittisk familj som hade tröttnat på livet hemma i London (eller var det nu var), där folk bara pratade huslån och pengar och jobb och stress. Så det hade flyttat utomlands. Till något land långt borta (Afrika?), där de någonstans mitt i djungeln hade börjat bygga sitt eget drömhus av gammalt ”skräp” och hade någon idé om att de minsann skulle livnära sig på det jorden kunde producera och de själva kunde odla och så vidare.

Jag är inte insatt i detaljerna. Jag såg inte programmet från början, och jag har inte läst om det, och jag kan ha missuppfattat totalt. Men jag uppfattade det i alla fall så här:

Västvärldsfamilj tröttnar på det moderna samhällets negativa sidor. De löser detta genom att bege sig till ett annat land där det inte finns lika mycket regler eller kontroll. Där tar de egna initiativ som bland annat innebär att de bygger nytt i oförstörd natur, odlar upp områden med oförstörd natur, och så vidare. Utan att fundera över konsekvenserna. Utan att fundera över att det faktiskt inte alls funkar om alla gör så. Och så försöker de släta över det med att de minsann återanvänder resurser (sopor) till att bygga med.

Eller sammanfattat på ett annat vis: någon sorts nykolonialism.

Jag klarade inte av att titta särskilt länge på programmet – det fick mig att må diffust illa.

Så jag bytte kanal. Och hamnade istället rakt in i ett avsnitt av Bonderöven – eller 100% bonde som det väl heter på svenska. Så lika och så olika :-)

För Bonderöven verkar liksom grunda sig i något liknande – en önskan om att komma ifrån det moderna samhällets negativa sidor, en önskan om att bli självförsörjande och återvända till en något enklare tillvaro. Men istället för att bryta ny mark i ett fjärran land och riskera att förstöra genom sin okunskap, så ”återanvänder” Bonderöven gammal odlingsmark, gamla byggnader och gammal kunskap. Samt bygger på med det den moderna världen har att erbjuda av kunskap och annat. Och han stannar kvar hemmavid och åstadkommer en positiv förändring på hemmaplan.

Varför är säd så poppis?

Jag funderar över det där ibland. Jag odlar ju en hel massa i trädgården. Frukt, bär, fruktgrönsaker (tomater och gurka och sånt), baljväxter, rotfrukter, knölar, lökar, bladgrönsaker och så vidare. Örtkryddor. Och för skojs skull även lite läkeväxter, färgväxter och spånadsväxter.

Men säd odlar jag ingen. Vete, råg, korn och havre, som anses vara våra basvaror, som liksom på nåt vis är ursprunget till vår odlingskultur från nånstans borta mellan Eufrat och Tigris ;-)

Åkrarna runt omkring är fulla av råg, korn, potatis och sockerbetor. Vi äter börd och gröt och flingor och annan ”mjölmat”.

Men jag har aldrig hört talas om någon som odlar säd i sin trädgård. Inte ens av dem som faktiskt odlar för att vara mer eller mindre självförsörjande.

På något vis måste arbetsinsatsen alltså bedömas vara större än att det är värt det? Eller ja, det måste liksom på nåt vis vara mer lönsamt, i insatt arbete, att odla andra saker? Eller?

Hur kommer det sig då att säd ändå är en så betydande del av odlingen för bönder? Och har varit under så lång tid, för den delen. Handlar det bara om goda lagringsegenskaper? Ja, alltså, det är självklart inte så bara att ha grödor och livsmedel som funkar bra att lagra länge, så att det finns något att äta ända in på vårkanten.

Jag är alltså bara lite nyfiken på hur det blivit som det blivit :-) Vad som ligger bakom. Berätta för mig! (För jag gissar på att det finns de som vet.)

Dagens inköpslista

Följande fröer har jag beställt idag:

  • Paprika Apple
  • Paprika King of the North
  • Chilipeppar Espelette
  • Störböna Blauhilde
  • Busktomat Taxi
  • Högväxande tomat Sibirjak
  • Körsbärstomater Chilega
  • Morot Atomic Red
  • Sommarsquash Dark Fog
  • Blomsterböna Enorma
  • MAJROVA ’Purple Top White Globe’
  • RÖDBETA ’Chioggia’
  • SALLADSLÖK ’Guardsman’
  • STÖRSKÄRVAXBÖNA ’Goldmarie’
  • SPRITÄRT ’Blauwschokker’
  • BRYTSOCKERÄRT ’Sugar Snap’
  • MÄRGÄRT ’Alderman’
  • SLANGGURKA ’Marketmore 76’
  • KÅLRABBI ’Wiener Vit’
  • CIKORIA
  • BLOMKÅL ’Early Snowball X’
  • BRYSSELKÅL ’Red Ball’
  • ESPARSETT
  • BLÅ SNOKÖRT ’Blue Bedder’
  • MOROT ’Paris Market’

Utöver detta har vi förstås en hel del fröer kvar från ifjol :-)

9331 MAJROVA ’Purple Top White Globe’ 1 18 kr 18 kr

9530 RÖDBETA ’Chioggia’ 1 18 kr 18 kr

9307 SALLADSLÖK ’Guardsman’ 1 32 kr 32 kr

9068 STÖRSKÄRVAXBÖNA ’Goldmarie’ 1 25 kr 25 kr

9111 SPRITÄRT ’Blauwschokker’ 1 32 kr 32 kr

9100 BRYTSOCKERÄRT ’Sugar Snap’ 1 18 kr 18 kr

9070 MÄRGÄRT ’Alderman’ 1 18 kr 18 kr

9157 SLANGGURKA ’Marketmore 76’ 1 25 kr 25 kr

9210 KÅLRABBI ’Wiener Vit’ 1 10 kr 10 kr

3182 CIKORIA 1 25 kr 25 kr

9160 BLOMKÅL ’Early Snowball X’ 1 10 kr 10 kr

9192 BRYSSELKÅL ’Red Ball’ 1 18 kr 18 kr

9908 ESPARSETT 1 32 kr 32 kr

8353 BLÅ SNOKÖRT ’Blue Bedder’ 1 18 kr 18 kr

9390 MOROT ’Paris Market’ 1 25 kr 25 kr

Pris för frakt (Impecta Fröhandel väljer fraktsätt) 1 39 kr 39 kr

9331 MAJROVA ’Purple Top White Globe’ 1 18 kr 18 kr

9530 RÖDBETA ’Chioggia’ 1 18 kr 18 kr

9307 SALLADSLÖK ’Guardsman’ 1 32 kr 32 kr

9068 STÖRSKÄRVAXBÖNA ’Goldmarie’ 1 25 kr 25 kr

9111 SPRITÄRT ’Blauwschokker’ 1 32 kr 32 kr

9100 BRYTSOCKERÄRT ’Sugar Snap’ 1 18 kr 18 kr

9070 MÄRGÄRT ’Alderman’ 1 18 kr 18 kr

9157 SLANGGURKA ’Marketmore 76’ 1 25 kr 25 kr

9210 KÅLRABBI ’Wiener Vit’ 1 10 kr 10 kr

3182 CIKORIA 1 25 kr 25 kr

9160 BLOMKÅL ’Early Snowball X’ 1 10 kr 10 kr

9192 BRYSSELKÅL ’Red Ball’ 1 18 kr 18 kr

9908 ESPARSETT 1 32 kr 32 kr

8353 BLÅ SNOKÖRT ’Blue Bedder’ 1 18 kr 18 kr

9390 MOROT ’Paris Market’ 1 25 kr 25 kr

Pris för frakt (Impecta Fröhandel väljer fraktsätt) 1 39 kr 39 kr

 

Konventioner som hindrar mig från att plocka upp potatisarna, och effekterna av att vi som bryr oss odlar eget och inte köper

Står på morgonen och tittar på potatisåkern bredvid busshållplatsen. Potatisen är skördad nu. Borta är de djupa fårorna mellan potatisraderna och den vissna potatisblasten. Nu är åkern mer eller mindre platt, och svart. Men inte helt och hållet. Det ligger en hel del utspridda potatisar kvar i ytan. Det skulle bli till en hel massa middagar om man plockade upp dem nu, innan de hinner bli gröna.

Men så gör man inte.

Det är någon annans mark, så strikt talat har man väl ingen rätt att plocka upp de stackars kvarlämnade potatisarna. Men även bortsett från det så gör man inte så. Det är pinsamt. Fult.

Så de stackars fina potatisarna får ligga kvar där och förstöras.

 

Jag funderar en hel del så här års, på det här med mat och odling. Vi odlar ju en del själva, och tar tillvara det som trädgården ger, som äpplena till exempel. Samtidigt är det nu det finns bra svenska produkter att köpa i affärerna. Det finns en påtaglig motsättning i detta. Om vi, och andra som vi, som försöker äta säsongsanpassat, och som kan tänka oss att betala lite extra för det svenskodlade, i alltför stor utsträckning odlar själva – och alltså inte handlar av de svenska produkterna när de är i säsong – då får ju de svenska odlarna inte avsättning för sina produkter. Om det bara är de som skiter i hur maten producerats och mest vill att maten ska vara så billig som möjligt, så driver vi utvecklingen åt fel håll.

Vad gör vi åt det?

Löjligt billig majs på ekorundan

I helgen var vi på Ekorundan. Ett antal skånska ekogårdar hade allmänt öppet hus – visade upp sig, berättade och sålde sina produkter.

Vi besökte tre olika gårdar i mellersta Skåne. Vi plockade ekologisk majs på självplock (och stoppade det mesta i frysen när vi kom hem). Vi skaffade ett antal spännande sorters potatis (inför nästa års odling). Vi tittade på diverse lantraser, gick tipsrunda, åt ekologisk lammkorv och åkte traktorsläp. Och vi pratade med ekobönder.

Dessutom sken solen – det var en riktigt fin sensommar-/början av höstendag.

Och ja, vi körde flera mil i vardera riktningen för att komma dit. Ja, det kan ifrågasättas ur miljöhänseende, om det verkligen är så mycket vits med att köra bil för att köpa ekologisk mat.

Men det var ju inte bara en inköpsrunda. Det var minst lika mycket en utflykt. Ibland vill man åka och hitta på något. Hade det varit bättre om vi åkte och shoppade i Malmö? Om vi flög till London över helgen?

Vi åker inte till Thailand. Jag tycker att man måste se det i det perspektivet också: vi gör då och då utflykter i närområdet. Dessutom ser barnen (och vi också) lite grann av livsmedelsproduktionen och får förståelse för var vår mat kommer ifrån. De har dessutom varit med och plockat majsen, och det kommer de att minnas varenda gång vi plockar fram majs från frysen och äter i vinter. Det är sånt de har med sig genom livet. Det ger insikter som är svåra att sätta fingret på, men som jag känner gör skillnad mellan mig och andra, som inte åkt på självplock i sin barndom.

Det finns också en poäng med att gynna de som odlar ekologiskt, även om det innebär lite mer resor.

Däremot har jag svårt att smälta priset. Vi fick betala 15 kronor kilot för majsen vi plockade. Skalat pris. När jag räknade efter på majskolvarna vi fick med oss hem, konstaterade jag att det innebar ett pris på under 4 kronor styck. Det är ju pinsamt billigt – hur sjutton kan man producera mat så billigt, trots att den är ekologisk, och ändå få det att gå runt?

Så varför odla själv?

Ja, inte är det för den ekonomiska aspekten. Visst, man kan hävda att man sparar pengar på det – men lika gärna tvärtom; det beror ju på hur man räknar, vad man värderar och vilken mat man annars skulle ha köpt (billigast möjliga eller dyr ekologisk närproducerad?).

Jag odlar för att jag trivs med det. Jag gillar att se saker gro och växa. Livskraften när ett litet frö bryter marken. Och att det där lilla fröet jag stoppat i jorden några månader senare gör att jag står där med söta, välsmakande tomater eller krispiga morötter. Att se saker börja växa ur ett frö är bland det mest upplyftande jag vet. En viktig antidepressionsgrej.

Jag odlar för att jag gillar att veta vad jag äter. Hur det odlats, var det odlats, vad det innehåller.

Jag odlar för att hemodlat är så vansinnigt gott. Skillnaden mellan tomater i affären, som plockats innan de ens var mogna och sedan transporterats långt, och solmogna tomater jag plockar direkt från plantan och äter, fortfarande solvarma.

Jag odlar för att det finns en stolthet i att veta att det här, det har jag gjort. En fixat färdigt-glädje, som Händiga Hanna kallar det.

Och jag odlar för att det är något grundläggande överlevnadsmässigt i det. En del människor tycker säkert det är bortkastad tid. Men jag kan lika gärna tycka att vad är det egentligen man ska ha sin tid till? Att producera sin egen mat och samtidigt må bra, det är väl ett bra användande av tid?

Vårbruk

Tagit upp de sista av fjolårets gula lökar, vitlökar och purjolökar.

Ryckt upp fjolårsståndare av rädisor, rädisbaljor, diverse kålsorter, ärtor m.m.

Flyttat de sista levande grönkålarna till en kruka (för snygga för att slängas).

Grävt upp de envisa jordgubbsplantorna som kom upp ifjol trots att vi kört jordfräsen.

Burit en massa pinnar och grenar av det som klippts av häckar under våren hittills och som blivit liggande kvar i trädgården på diverse ställen. (Finns fortfarande flera högar kvar.)

Flyttat diverse annat skräp.

Försökt skaffa en överblick över alla fröer som ska i jorden, alla lökar, knölar och uppdrivna plantor – när de ska, i var de ska i, etc – under ständigt bablande av barn om annat.

Kört jordfräs på ena delen av fjolårsträdgårdslandet. (Jättekönsstereotypt: min man kör jordfräsen. Miljöelände: den är bensindriven.) Krattat ogräs. Fräst igen. Krattat igen. Öst på kogödsel. Fräst igen.

Fräst upp andra delen av fjolårslandet. Krattat, fräst, krattat, gödslat, fräst.

Räfsat fjolårsgräs på delar av resten av det som någon gång (förhoppningsvis i år) också ska bli trädgårdsland. Samlat buxbomspinnar som legat kvar där sedan klippning ifjol. (Det är en dålig sak: efter så lång tid faller bladen av.

Klippt bort gräs runt de stackars kämpande vinbärsbuskarna vi satte för många år sedan, och samma runt de få hallon som är kvar och runt krusbärsbuskarna.

Grävt upp de pingstliljor som inte fattade att vi grävde upp dem och kört jordfräs över dem för länge sedan.

Räfsat mer. Och mer. Och mer.

Satt potatis.

Lite trött.

Nu ska vårt matavfall äntligen bli till biogas!

I ett antal år – nästan ända sedan vi flyttade hit – har vi haft varmkompost för vårt matavfall. Men nu, äntligen, ska kommunen börja samla in vårt matavfall. Det insamlade ska rötas till biogas – det vill säga bilbränsle :-) – och rötresten blir jordförbättringsmedel.

Alltså: istället för att matavfallet står och bildar klimatfarlig metangas bakom uthuset (och bildar trevlig kompost till vårt trädgårdsland) så ska metangasen bildas under kontrollerade former och tas tillvara.

Vinster:

  • Förnybart drivmedel
  • Minskad klimatpåverkan
  • Resurshushållning
  • Kompost till någon annan

Förluster:

  • Kompostjorden vi missar
  • Ny kostnad, eftersom vi ju tidigare inte alls lämnat iväg matavfallet men nu får betala en extra soptunna plus en avgift per kg matavfall.

Totalt: absolut en rejäl vinst! :-)

(Än så länge är det lite oklart vad som kommer att hända med vår rostfria hink. Men vi kommer säkert att fortsätta lägga saker i komposten ibland…)

Så vad är det då på bilden i nya blogglayouten?

Bilden är inte nytagen precis :-) Den är från maj 2005. I krukorna står tomater och chili, i väntan på att det ska bli sommar och utflyttning på gården.

Platsen är verandan. Ja, inte verandan på husets framsida, utan den på västra sidan, som vi ännu inte gett oss på att renovera. Fast bilden är tagen innan verandan hann förfalla fullt så mycket som den gjort nu. Numera är flera av fönstren nedrasade. Det beror inte på oss, utan på dem som byggt och tagit hand om stället tidigare. Nedanför fönstren består verandan av putsad stomme (jag vet inte säkert om den är gjuten eller murad). Och kanten i övergången lutar inåt. Alltså, regnvatten som landar på putskanten har i åratal runnit in mot fönstren och blivit stående där och sugits upp av fönstren, istället för att rinna bort. Dessutom har fönstren målats med plastfärg. Och då blir det till slut så att träet i fönstren ruttnar bort.

Numera har vi inga tomater stående på verandan. Numera sitter vi inte på verandan och skyler för hagelskurar på midsommar. Numera går vi helst inte ut där alls.

Men ja, den ska också renoveras. Tids nog. För det är ett ofantligt mysigt ställe.

Utanför fönstret kan man för övrigt ana kaffegrottan, alltså vår lilla berså av almhäckar.