Tag Archives: ovanvåning

Jag har köpt en bok om målade golv – det ä förmodligen snart ett år sedan. Jag har tittat och läst en del i den, och det är inte länge – dagar? någon vecka? – sedan jag senast såg den; då på något helt vettigt ställe. (I bokhyllan, på sin plats, trodde jag…)

Nu är det snaaaaart dags att måla golv. Så då tänkte jag att det var läge att kolla lite i boken.

Puts väck.

Jag letade igår.
Jag har letat idag.
Sambon har letat.
Sonen har letat.
Ingen bok.

Vaaaaaaaaaaar är den?

Ikväll har jag shellackat klart det andra golvet, samt shellackat ett andra varv på första golvet.

(Mer spännande än så var inte kvällens rapportering )

Jag har spacklat golvet en gång till – eller, ja, de allra djupaste groparna – de där som är så djupa att de efter förra gångens spackling så ut som insjunkna spruckna kratrar

Och så har jag börjat shellacka golv. (Därav rubriken ) Första golvet var hur lätt och trevligt som helst. Få kvistar men stora och distinkta i färgen. Andra golvet var inte alls lika kul Det golvet består huvudsakligen av andra brädor – annat träslag, tror jag bestämt. Mindre kvistar, många riktigt pyttiga – ocj jääättemånga. Dessutom betydligt mindre distinkta i färgen. Så innan jag kommit halvvägs på det golvet, bestämde jag att nu fick det vara kväll

…till två av tre sidor i fönsternischen

Men har man börjat måla en vägg, så har man. Och linusfärgen är trevlig att jobba med, men det tar tid… Nu gav jag dock upp; jag insåg att fortsatte jag längre så skulle jag börja måla riktigt dåligt

Så nu kvartstår fönsternischen att måla andra strykningen på putsväggen i vårt rum. Och en liiiiten färgslatt. Den kommer inte att räcka

Ja, man ska väl inte ropa hej, men tre strykningar i alla fall. Får väl se hur det ser ut när det är torrt

Paus nu, och sedan blått

Väggspringor den här gången…

Det är tredje strykningen med grönt nu. Sista strykningen.

Första strykningen ägnade jag mig åt att typ måla

Andra strykningen ansträngde jag mig verkligen att försöka få in färg i springorna. (Det är ju så: har man en vägg som består av råspontspanel, så blir det springor – av varierande bredd.) Jag kämpade på med varierande teknik: flödigt med färg i penseln för att prega in färg i springorna (för att sedan bre ut den överflödiga färgen över resten av brädan); inpregande av färg meddelst liten hobbypensel; förarbete med moddlare över springorna; en klippt bit kökssvamp att trycka in färg med (det var den sämsta varianten); och förstås kombinationer. Med varierande resultat. På sina ställen helt OK.

Efter andra strykningen så var det i alla fall inga iögonenfallande stråk av träfärgat som lyste. Faktiskt tyckte jag att jag hade lyckats bra, att det faktiskt dög – eller, betydligt mer än dög. Även när det hade torkat.

Det är en helt annan sak att sitta NÄRA och göra tredje strykningen. Då SER man. Ser att det fortfarande syns trävitt längst inne i springorna.

Perfektionsten i mig stör sig.
Men frågan är hur mycket energi jag ska lägga på det. Om jag skiter i det, så går sistastrykningen snabbt. Om jag anstränger mig en massa, så tar det mycket längre tid. Och frågan är om det alls kommer att göra någon skillnad. På vissa ställen KOMMER jag inte att nå ända in ändå. Och vem kommer över huvud taget att bry sig? (Ja, han som ska bo i rummet, då Han kan stundtals vara perfektionist han också, trots – eller tack vare – sin ringa ålder.)

Och egentligen ingår det i konceptet. Vi har VALT att ha väggar av råspontspanel. Vi VILL inte att det ska vara perfekt. Då behöver väl inte den här detaljen heller vara perfekt?