Vi har en tomt som är nästan tvåtusen kvadratmeter stor.
Vi köpte en ny buske häromdagen. Oplanerat. En syrenhortensia. (Det var rea – men jag har velat ha en sådan länge, det har bara inte blivit. Eller jag har inte haft någon plan, så jag har låtit bli. Nu kunde jag inte låta bli.)
Det finns banne mig ingenstans vi kan gräva ner busken.
Överallt är det något i vägen. Häckar häckar häckar mest förstås. Av buxbom, av syren, av alm och diverse annat. Gräsmattan är inte så stor, den ska vi inte inkräkta på. Rabatterna är busken för stor för (eller blir i alla fall förhoppningsvis). Mellan syrenträden kan vi inte gärna klämma i mer saker, där ska ju vara lite luft och möjlighet att röra sig. På infarterna kan den u inte stå, och inte heller i örtagården eller trädgårdslandet eller under gungorna, förstås. Bakom äppleträden finns det plats, men där är infiltrationsbädden, och dessutom har ju ingen glädje av den där.
Och på övriga platser, där det möjligen möjlige skulle kunna gå så är det dumt att plantera den, eftersom detta är ytor som vi inte riktigt vet hur det blir med när uthus och garage etc byggs om i framtiden.
Så jag ställde den till slut tills vidare i en större kruka på innergården.