I olika sammanhang där folk diskuterar saker – på Facebook, på andra ställen på webben, men också i fikarummet på jobbet – så är TV-program, och reklamen mellan programmen, väldigt ofta på tapeten.
Jag har ofta inte en susning om vad folk pratar om.
TV-programmen har jag på sin (min?) höjd läst om i tidningen och vet att de finns, men jag har sällan sett dem.
Reklamen har jag nästan aldrig sett.
Det är inte det att jag aldrig tittar på TV. Men det är inte mycket. Och det jag ser är väl antagligen inte så hippt. Det är ”Så ska det låta” eller ”Doobidoo” eller ”På spåret”. Melodifestivalen. Lite Barnkanalen. Och så diverse dokumentärer – oftast om djur och natur klockan åtta på kvällen; program som hela familjen uppskattar och kan se tillsammans.
Ytterst få program på reklam-TV. (Vi har för övrigt bara ”de markbundna kanalerna” – SVT-kanalerna, TV4 och så några till. Och så får vi in några tyska kanaler ibland.)
Visst skulle jag ibland vilja se något mer program. Men det faller oftast på att det är saker som inte är lämpliga för barn – eller så kan jag inte se för att jag ska natta barn.
Men de program jag då skulle välja att se är nog knappast de alla andra verkar titta på.