Mitt i förkylningskaosmånaden april damp den ner i brevlådan: informationen om att jag nu är utvald och får rösta i svensktoppsjuryn. Första dagen jag antogs lyssna och tycka till var jag totalt igengrodd och sov förmodligen under sändningstiden.
Ja, jag erkänner: jag har fuskat. Jag har inte skött min plikt som svensk och lyssnat och röstat. Jag har struntat i det. Jag orkade helt enkelt inte en sak till. Jag har prioriterat jobbet och barnen och mat och disk och vila och Föräldravrålet… och det har liksom inte ens funnits ork till det. Jag har inte kunnat klämma in mer.
Men om det nu blivit FEL de här veckorna, så är det mitt fel. Bara så vi har det utrett, liksom. Det var jag som gjorde den prioriteringen.
Och nej, jag kommer inte att rösta den här helgen heller. Även om det sannolikt är sista gången jag får den chansen.