Tag Archives: Sydsvenskan

Och så gör de det igen…

För några veckor sedan beklagade jag mig över att Sydsvenskan bara skrev om flyg som resalternativ om man ska ta sig till Lofoten. Och Sydsvenskan svarade på twitter:

Idag har Sydsvenskan resereportage igen. Den här gången till Schweiz. (Hittar det inte på webben ännu.) Och resandet på plats i Schweiz är tågfokuserat.

Ja. När man är på plats då alltså. För så här ser reseinformationen ut:

Alltså: åk gärna tåg nere i Schweiz – men till Zürich är det flyg och bara flyg som gäller?

Jag hoppas att anledningen till att det FORTFARANDE är så här det redogörs är för att texter som resereportage ligger färdiga långt i förväg och man så här under semestertider helt enkelt inte hunnit ”tänka på detta i framtida reportage”.

Vill du ta tåget till Zürich? Gör en sökning på www.bahn.de

Sydsvenskan tycker visst inte tåget är relevant som ressätt till Lofoten

Sydsvenskans framsida lockar idag med resereportage om Lofoten.

Och jag tänker att åh vad bra, nu har de satsat på resereportage med något man kan ta sig till med tåg och buss. För man kan ju ta sig dit på det sättet, nattåg och sedan sista biten med buss.

Men Sydsvenskan missar den chansen. Det är bara flyg som tas upp som möjligt sätt att resa dit.

Nå. För den som vill åka tåg, så är det egentligen inte särskilt svårt. Steg ett är tåg till Narviks station. Det verkar finnas ett par resmöjligheter varje dag från Malmö; den med färst byten ser ut så här:

Priserna ser ut så här i nuläget, om du vill slippa sitta upp på natten:

Från Narvik tar du sedan bussen till Lofoten.

Mer om hur du reser med bland annat buss och tåg till Lofoten kan du läsa här.

 

Och ja, jag borde skriva till Sydsvenskan om det här. Igen. Fast de har ju tidigare svarat mig att deras läsare är intelligenta och att det därför inte gör någon skillnad att de har sådana här reportage, typ.

Jag personligen tror att vi alla är med och påverkar normer. Om tågresor oftare lyfts fram som ett naturligt och självklart sätt att resa så tror jag fler ser det så efterhand. Och det gäller både i resereportage och i folks berättelser om vad de gör på semestern på facebook.

För närvarande får jag i mina facebookminnen upp en hel massa minnen från när jag, älsklingen och barnen tog tåget ner till Frankrike för tre år sedan. Och i sommar är det många (Ja, många!) av mina vänner och bekanta som tar familjen med sig på tågluff i Europa. Det är så vi ändrar världen. Jag tycker Sydsvenskan kunde bidra, med den där lilla lilla detaljen att ta med tåg som resealternativ när det inte ens är svårt eller komplicerat.

Frukostfunderingar om integritet

Till frukost läser jag Sydsvenskan. (Om den kommit då; det har varit lite si och så med det de senaste månaderna.) Idag finns ett reportage under den återkommande vinjetten Inpå livet. Temat är ”hänga med sin tid”, och artikeln har rubriken ”Generationer med olika syn på integriteten”. (I nuläget får ni klara er utan länk, för artikeln verkar inte vara utlagd på nätet ännu, och de tidigare ligger ändå som premium och kan bara nås om man är inloggad. Här finns artikeln, men troligen kan du inte läsa den eftersom den är ”premium”.) Dels har man intervjuat fyra äldre personer – så där med porträttbild och så en lång bildtext – om deras digitala liv. Dels är det själva artikeltexten, som huvudsakligen är en intervju med Bengt Holgersson, 75 år gammal och tidigare landshövding i Skåne, om hans syn på den moderna världen och integritet.

Holgersson tycker det är hemskt med människor som sitter och pratar om privata saker i mobilen på bussen eller som lägger ut nätet.

Nej, Bengt Holgersson har inget emot mobiler eller annan informationsteknologi. Detta handlar om hur vi ser på vår egen personliga integritet, säger han.

– Jag tror att min generation är mycket mer noga med den, medan dagens yngre generation inte är det.

Ja, och så fortsätter det i liknande stil.

Men det jag sitter och funderar över är att jag tycker intervjuaren/artikelförfattaren har missat att belysa att att integritet förmodligen betyder olika saker för olika personer. Olika generationer, om vi nu ska förenkla det på det sätt som Holgersson gör. Och i det hänseendet är det helt uppenbart att jag tillhör den där konstiga yngre generationen.

Jag tror inte att den yngre generationen bryr sig mindre om integritet. Absolut inte.

Men min gissning, utifrån det Holgersson säger i artikeln, är att för Holgerssons generation betyder integritet att man håller tyst om saker som är privata, ser till att så få som möjligt vet om det som kan vara känsligt. Att det är så den generationen lärt sig att ”skadeförebygga”.

Jag och mina gelikar skadeförebygger istället genom att vara raka och tydliga med vem vi är. Genom att vara öppna med vem vi är, vad vi tycker, vad som får oss att må bra och dåligt. Därmed talar vi också om att den som klampar över gränser och inte respekterar dessa våra personliga behov inte har tagit hänsyn. Vi ”skadeförebygger” genom öppenhet, inte slutenhet.

Vi ”yngre” värnar vår integritet med de fantastiska medel som står till buds. Integriteten har inte blivit mindre viktig, den har bara utvecklats.

Och nej, jag har inte till de unga. Jag är medelålders. Och jag avundas dagens unga, som genom digitala kanaler och öppenhet kan hitta själsfränder tidigt och därmed värna sin integritet på ett helt annat sätt än vad som var möjligt när jag var riktigt ung.

Pinsamt, Mats Skogkär

Idag skriver Mats Skogkär så här i Sydsvenskan:

Kungliga Tekniska högskolan, KTH, vill ha fler kvinnliga studenter, så på lördagen anordnades en teknikfestival för att inspirera tjejer att söka sig till tekniska utbildningar.

Dragplåster var ett par av Sveriges mest briljanta kvinnliga ingenjörer.

Nej, det där sista var förstås bara hittepå. Det var svenska världsstjärnan Robyn och hennes artistkollega, Little Jinder som anlitats för att locka deltagare.

Den som vill vara elak, vilket vore mig fjärran, skulle fråga om inte detta val av lockbete är ett utslag av de förväntningar som finns om att tjejer egentligen inte är särskilt intresserade av teknik. Alltså ungefär det mönster KTH säger sig vilja bryta med festivalen.

Om Mats Skogkär hade gjort den minsta lilla research om Teklafestivalen hade han vetat att festivalen arrangeras av KTH och Robyn tillsammans. Alltså: Robyn är en av arrangörerna, inte ett dragplåster. Detta kan man läsa både på teklafestivalens webbplats och i pressmeddelandet om festivalen (och Mats Skogkär länkar till båda, men har uppenbarligen inte läst).

Och vidare är Robyn inte bara arrangör – utan initiativtagare:

Tekla Festival was held for the first time in 2015, on the initiative of Robyn and Lina Thomsgård in close collaboration with KTH.

Rubriken på Mats Skogkärs text är ”Ett jämställdhetsproblem. Eller två.”. Jag skulle vilja hävda att Mats Skogkärs fördomar, som när han i det här fallet bara antar att en framgångsrik kvinna i ett tekniksammanhang är ett dragplåster, hindrar honom från att göra det som bör vara självklart för den som skriver i en tidning som Sydsvenskan, nämligen att ta reda på fakta. Och därmed blir han också ett jämställdhetsproblem.

Sydsvenskan tror inte på sin egen påverkan?

Sydsvenskan har svaratmitt inlägg om söndagens resebilaga:

Hej Sanne,

Sydsvenskan har resereportage varje vecka. I söndags hade vi som du skriver en bilaga med resematerial som vi gjort ihop med GP och DN. Det här materialet är mycket uppskattat av våra läsare – och som du skriver våra annonsörer.

Jag håller med dig om att vårt viktigaste uppdrag är att dra fram nyheter, som turerna bakom Högevallsbadet och Peter Mangs morderkännande.

Men Sydsvenskan är – och ska förbli – mer än så. Vi vill beröra och engagera även på andra sätt. Till våra nyheter kommer det även fortsättningsvis att finnas andra berättelser och annat viktigt innehåll. Huvudskälet är att våra läsare efterfrågar det, men finansieringen av en dagstidning är också ganska komplicerad. Utan reseannonser skulle vi inte ha råd med den högkvalitativa och resurskrävande journalistik som innebär granskning och ger avslöjanden.

Dessutom, vi vet att våra läsare är begåvade människor och jag tror faktiskt inte att de/ni skulle resa mindre om vi fattade beslutet att sluta med resematerial. Tror du det?

Pia Rehnquist,

redaktionschef Sydsvenskan

Jag har svarat här. Mitt svar är ganska rörigt. Det beror delvis på trötthet. Men framför allt på att jag blir så konfunderad av Sydsvenskans svar.

Sydsvenskan tycker alltså inte det är något problem att de gör resereportage som uppmuntrar till och normaliserar flygresor. För de vet att deras läsare är begåvade människor. Jaha? Så om människor är begåvade så blir de inte alls påverkade av vad som står i tidningen? Ja, men då kan det ju kvitta vad ni skriver i tidningen i övrigt också, liksom? Tror de att alla deras begåvade läsare avstår från semesterresorna till Thailand och Söderhavet, trots tidningens resereportage? Varför skulle då ens reseföretagen vilja annonsera i Sydsvenskan, om de inte alls trodde det skulle påverka?

Självklart påverkas människor av vad tidningarna skriver. Både när det gäller granskande journalistik och den sorts journalistik som saknar all sorts granskande inslag. Och det vet redaktionschefen också :-) Vilket gör att hennes svar tyvärr bara känns som en mycket dålig ursäkt, ett sätt att försöka slingra sig.

Självklart vet jag att tidningarna är beroende av annonsintäkter. Men det är inte samma sak som att de måste skriva de texter och reportage som reseföretagen vill ha. Jag förväntar mig där en tydlig skilnad mellan dagstidningarna och den sorts gratistidningar där det finns ”artiklar” om företag precis bredvid samma företags annonser. Sydsvenskan kan ha hur mycket reseannonser som helst – men de kan ändå göra valet att skriva kritiskt om resebranschen. Även när det kommer till miljöfrågor. Även i anslutning till reseannonserna. Det förväntar jag mig av en tidning som Sydsvenskan.

Och man kan faktiskt göra resereportage och hela resetidningar utan att blanda in klimatdåliga flygresor. Om man bara bestämmer sig så kan man göra resetidningar som faktiskt snarast är bra för miljön. Reportage om långresor med tåg. Reportage om hur researrangörer jobbar med frågorna. Reportage om cykelsemestrar, vandringar, liftsemestrar – det finns hur mycket som helst. Om man verkligen vill och bestämmer sig. Och om man vågar visa mod och gå lite mot strömmen istället för att bara flyta med.

Vad för sorts starka krafter får er att lik förbaskat ha den här sortens resebilagor?

Söndag. Tjock tidning. Bland annat 32 sidors bilaga om resor.

Nej, det är inte en reklambilaga, även om man skulle kunna tro det. Det är redaktionellt material (förstås blandat med annonser, som det ju alltid är i en tidning). ”Ett temamagasin från Sydsvenska Dagbladet.”

Jag har skrivit om det här förut. Flera gånger. (Här och här och här. Förmodligen på fler ställen.) Det gör mig förbannad att jag ska behöva göra det igen.

För, som jag skrivit tidigare: Sydsvenskan har fattat det här. Allvaret och läget när det gäller klimatet och jorden.

ÄNDÅ fortsätter man med resereportage, eller som idag en hel resetidning. En hel tidning som går ut på att locka folk att resa kors och tvärs över jorden. Långa resor. Korta resor. Weekendresor. Men flyg, flyg, flyg. Som om det inte fanns en morgondag att bry sig om. Som att ansvaret hela tiden är någon annans, och som att vi fram tills dess att någon annan löser det kan fortsätta att suga ut vartenda uns ur den stackars planeten.

Eller jag vet inte. Jag fattar inte. Jag bara tycker det är för jävligt. Och jag tycker det är för jävligt att jag vid det här laget blivit upprörd över detta så många gånger att jag numera börjar bli blasé.

Dagstidningar ska ägna sig åt att granska samhället. Inte sälja flygresor genom vackra resereportage. Speciellt inte när man vet effekterna.

Så vad gör att Sydsvenskan (och andra tidningar – det här Magasinet är tydligen ett samarbete med DN och GP) trots allt väljer att göra den här sortens tidningar? Ja, det kan ju inte gärna handla om brist på insikt och kunskap. Som sagt var, bevisligen finns insikten även på redaktionsnivå på Sydsvenskan. Ändå gör man det här.

Så jag får väl anta at det handlar om pengar. Att det helt enkelt är så förbannat lönsamt att välja att göra resereportage och resetidningar att man väljer att bortse från de långsiktiga konsekvenserna. Att det på något vis måste komma en massa pengar från någon (reseföretagen?) som vill att man ska göra de här tidningarna.

Ja, det känns som ett fult antagande. Det skulle ju innebära att Sydsvenskan typ är onda på riktigt.

Men altså, vad ska jag tro egentligen då? För jag fattar verkligen inte. Snälla Sydsvenskan, förklara hur ni resonerar. Förklara varför ni tycker det är viktigare att svensk medelklass idag får åka på glassiga semesterresor för att liva upp höstmörkret än för mina barn och barnbarn och framtida generationer ska ha en dräglig tillvaro?

 

Sydsvenskan och resereportage med flyg igen – när flyget inte ens är nödvändigt

Sydsvenskan har resereportage igen. (Jag läser dem sällan, men jag tror det är en gång i veckan eller nåt sånt.) Den här gången till Hyeres på franska rivieran. Alltså ett resmål på hanterligt avstånd, ett resmål som det skulle funka att åka till utan flygresa (till skillnad från andra gånger när jag kommenterat).

Men under resefakta, där det står hur man tar sig till resmålet, är det ändå flyg som gäller. Det anges två alternativ. Båda handlar om lågprisflyg kombinerat med TGV (snabbtåg) sista biten.

Varför inte istället ange hur man tar sig hela vägen till resmålet med tåg? Jag är övertygad om att det är möjligt. Och för en tidning som med jämna mellanrum faktiskt tar upp klimatfrågan på ett seriöst sätt så borde det vara det enda raka.

 

Sydsvenskan skickar erbjudanden som vill hjälpa oss sabba miljön

Som prenumerant på Sydsvenskan har jag idag fått mejl med ”vårens fantastiska stjärnkortserbjudanden”. Klickar jag vidare på länken i mejlet så är, sympatiskt nog, det första som kommer upp i listan över erbjudanden ett erbjudande om att köpa Rockström och Klums bok Vår tid på Jorden till rabatterat pris.

VÅR TID PÅ JORDEN är den första boken i storformat, som med ett holistiskt synsätt kring miljö- och klimatfrågan och med fantastiska bilder, höjer blicken över utmaningarna och ser lösningarna i framtiden.

står det i erbjudandet – som för övrigt bara gäller till och med imorgon.

En bit längre ner i listan finns också erbjudande på ekologiska mamma- och bebiskläder. Och det finns också erbjudande om en bok med exotiska utflykter i Öresundsområdet. Och en hel massa andra saker, förstås.

Men så kommer de, då. Erbjudandena som handlar om långresor. Långa resor – som förstås involverar flyg. Österrike (!), Spanien, Sydafrika, Indien, Uganda, Rwanda, Tanzania…

Jag tycker inte ni ska syssla med sådant, Sydsvenskan. Ni HAR seriösa reportrar som skriver om klimatförändringarna. Ni kan knappast ha missat att långa flygresor är ett stort problem, något som måste minska. Då kan ni inte samtidigt hålla på och uppmuntra era läsare till den sortens resor. Det är pinsamt, fattar ni inte det?

Ta ert ansvar, för sjutton. Skärp er.

Läs även Bra att ni fattat, Sydsvenskan

Bra att ni fattat, Sydsvenskan. Hoppas att det också leder till de självklara konsekvenserna vad gäller nyhetsrapporteringen.

Sydsvenskan visar idag på huvudledarplats att de fattat. Att de tagit till sig gårdagens rapportering från världsbanken om att vi ska räkna med en betydligt varmare världs framöver. Att det behövs kraftfulla åtgärder, NU. Att världens ledare trots detta i hög grad väljer att blunda. Och att det blir ofantligt dyrt för världens länder om man inte agerar kraftfullare nu. Samt att dagens ekonomiska problem inte är skäl att vänta.

Mycket bra, Sydsvenskan.

Om det nu Sydsvenskan verkligen står bakom detta, så finns det också väldigt mycket Sydsvenskan kan göra, genom sin vanliga verksamhet med nyhetsrapportering. För hållbar utveckling handlar om att ta det miljömässigt bästa beslutet – varje gång. Och om att använda sitt handlingsutrymme.

Miljö (inklusive klimat) är inte en liten sidofråga. Miljö berör i stort sett allt vi gör. Att som tidning ta ansvar för miljön innebär att i varje fråga, varje artikel, fundera över den miljömässiga konsekvensen av det man skriver om. Att djupdyka i miljöaspekterna så fort chansen ges. Att se till att alla journalister har tillräcklig kompetens för detta. Och kanske framför allt de som skriver om ekonomi och företagande.

Som nu med SAS. Klimat är en självklar vinkel på flygbolagens utveckling. Alltså bör man analysera klimateffekterna, på djupet, av de olika alternativ som var aktuella.

Eller sjukvården. Kan sjukvården i Skåne hantera de framtida värmeböljorna?

Men det handlart också om att ta med det i resereportagen. Jaha, ni har flera sidors artikel om någon liten avlägsen ö i Thailand. Ni tycker folk ska resa dit. Så vad kostar det, i form av koldioxidutsläpp, att flyga dit? Hur innebär det att man behöver leva hemma resten av året för att kunna komma ner till en okej utsläppsnivå totalt? Hur många år måste man vänta innan man ”får” flyga nästa gång? Och vilken miljöpåverkan har turismen i övrigt i området?

Den hysteriska konsumtionen. Den är inte hållbar. Belys det! Igen och igen och igen. Inte bara i en separat artikel, för då läser bara de redan frälsta, utan som en del av de vanliga reportagen.

Och så behöver ni ställa de viktiga frågorna till våra politiker. Fråga inte Lena Ek om klimatet. Fråga Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Hur ska vi finansiera de åtgärder som behövs för klimatet? Hur tar de sitt ansvar? (Svaret ”Javisst, jag flyger ofta, men jag kompenserar genom att sopsortera” duger INTE. Sopsortering är något alla ska göra och kompenserar inte för flygresor. Och deras ansvar som toppolitiker sträcker sig naturligt nog längre än till deras egna handlingar.)

Sydsvenskan, ni kan åstadkomma mycket. Ställ de rätta frågorna, gör de intressanta vinklingarna!

Men Sydsvenskan, hur tänkte ni nu? (Om reklam på fel ställen)

I dagens Sydsvenskan ligger det reklam tryckt ”på” tv-tablåerna.

Inte mellan de olika tv-programmen.

Inte som lösa klisterlappar ovanpå.

Det ligger två stycken reklamrutor (om samma sak) som täcker över delar av texten i tv-tablån. det går inte att se vad som står under. Det går inte att få veta vad Oväntat besök del 2 av 5 handlar om eller vilket program som börjar direkt efter eller hur dags. Och så vidare.

Ursäkta Sydsvenskan, men hur sjutton tänkte ni? Och är det här något ni tänkt fortsätta med?