Tag Archives: tomater

Tomater och orangeriet

Igår planterade jag om andra omgången tomater och paprikor, från pluggbox till riktiga krukor. Det innebär att jag nu återigen har några dagar när jag på morgonen när ut plåtarna med småkrukor orangeriet och på kvällen bär in dem i huset igen, för att de ska få härdas utan att vara ute under nätterna (som ju normalt är kallast).

Det är samtidigt så fascinerande att se utvecklingen hos de plantor som nu hunnit få några veckor i orangeriet. De har i princip inte vuxit på höjden, men de har gått från ljusa gängliga plantor till betydligt stabilare: kraftigare stjälk och mycket mer rött i färgen i både stjälk och blad. Jag minns att jag noterade samma förra våren, som ju var första med orangeriet ”på riktigt”. Och ja, det är ju en alldeles utmärkt effekt.

Lampbrädor på plats – utan din hjälp

Idag har jag slängt ut tomaterna ur orangeriet. Slutskördat det som var moget och struntat i det fåtal gröna kart som fanns kvar. Plantorna var så risiga och var mest i vägen, både för fönstermålande och annat.

Jag åkte till närmsta byggmarknaden och köpte två fullängdsklädselbrädor (4,2 meter) och sex gaffelankare, och jag fick hjälp att stoppa in brädorna och spänna fast dem, och de stack bara ut lite ur bakluckan, men jag körde ändå väldigt långsamt på vägen hem för att de inte skulle skaka till och slå sönder vindrutan inifrån.

Det är ett elände att inte ha dig här! Det finns ju ingen jag kan fråga vilka skruvar vi använde sist. Och ingen som kan hålla när jag ska sätta upp saker.

Nå. Jag har sågat och skruvat och klättrat och jonglerat saker. En fyra meter lång bräda med fyra gaffelankare som ska passas in på fyra bjälkar ett par meter upp, placeras i våg och skruvas fast. Jag har för få händer och kan inte hålla på mer än ett ställe i taget, och det är tungt att hålla, och dessutom samtidigt försöka hålla bräda och skruv och skruvdragare… Det blev inte så bra som man kunde önska.

Åttaåringen hjälpte mig i alla fall med att räcka mig skruvdragare och vattenpass på den korta biten över dörren.

Så nu sitter de uppe: klädselbrädor på väggen allra längst upp på taket på den höga långväggen. Där ska elektrikern fästa lampor.

Jag jobbar vidare utan dig. Fastän det är så sabla fel och dumt att du inte får vara med.

Och nu har det alltså gått en hel tomatsäsong sedan du dog.

Orangeridittochdatt

Ute i orangeriet står tomatplantorna på provisoriska brädhyllplan på de fällbara konsolerna uppe under taket och växer. De växer snällt och långsamt: ytterst lite på höjden, men blir oerhört kraftiga och fina. Vi har aldrig nånsin haft så fina tomatplantor. Bredvid står gurkplantorna; av dem ser de flesta fina ut, men några har nästan vissnat – oklart om det beror på kyla eller blåst eller nåt annat.

Murstocken har jag börjat putsa, eftersom den gamla putsen var nästan helt nerrasad – jag har nu hunnit två av sidorna (men kanske blir det ett lager till). Inuti murstocken finns det numera ett rör draget till kaminen.

Borta i hörnet står citrusträden och ser alltmer döda eller döende ut.

I förtvivlad väntan på en vår som aldrig verkar komma

6 mars. Ytterligare en dag i en oändlig rad av jämngrå himmel och råkallt. Fast idag regnade det. Ett kallt ihållande regn som på eftermiddagen övergick i snöblandat.

Världen är grå, kall och blöt. Det känns som att den ska förbli så för evigt. Och jag är i desperat behov av att känna liv och vår. Sol som värmer och ger hopp och kraft.

Jag har sått tomatfröer idag. Jag hade verkligen inte den minsta lust eller inspiration – sånt fattas mig helt och hållet för tillfället (det är nästan omöjligt att ens sätta sig ner och börja skriva en text…), men jag insåg att det måste göras nu. För att jag hoppas att de sprittande groende fröplantorna om några veckor kanske ska lyfta mig en gnutta. Och för att hemodlade tomater till sommaren hör till den yttersta formen av livskvalitet, och jag vill att det ska finnas sådana.

Men som sagt var, inspirationen uteblir. Jag har inga inspirerande bollplank att diskutera med. Jag känner mig ensam. Att bolla med tolvåringen är inte samma sak…

Vi konstaterade att av våra pluggboxar – två som tillhör oss vuxna och en som tillhör tolvåringen – gick det att få ihop ungefär en fungerande; de börjar bli väldigt trasiga, helt enkelt. Så den vi fick ihop fick bli till tomatfröerna. Tolvåringens engagemang var ändå inte översig stort för frösådder. Och så plockad vi fram sjuåringens alldeles egna nya röda pluggbox som han fick när han fyllde år i somras (?) och petade ner chili-, paprika- och gurkfröer i den.

Fast båda barnen verkar för tillfället vara mycket mer intresserade av att odla saker i sina olika skärmspel än i verkligheten. De verkar ha vuxit fast i skärmarna.

 

Trögstartad säsong

Vi är halvvägs genom mars. Och inte förrän idag har jag inventerat jordsäckstillgången härhemma och plockat fram fröerna. Egentligen mer för att jag vet att nu måste vi igång – inte alls för att inspirationen infunnit sig eller längtan vuxit för stark.

Jag vet inte om det är för att vintern varit så usel. Det blev ju aldrig riktigt vinter. Det känns som att naturen och trädgården aldrig hunnit somna, och utan att somna känner man inget behov av att vakna, utan hamnar i en evig halvslummer.

Eller så hänger det samman med min allmänna stämning och mående. Jag har ju vacklat runt i någon sorts halvvakuum (jaja, taskigt ord…) ganska länge nu. Allmänt oinspirerad och utan direkt riktning. Inte så konstigt att inte odlarlusten infinner sig då, kanske.

Men nu har vi i alla fall köpt hem jord, plockat fram pluggboxar och roottrainers och fröer, och hunnit få tomat-, paprika- och chilifröer i jorden.

Inga nya sorter i år. Det fanns så mycket kvar av de gamla sorterna att det verkade orimligt att alls fylla på nåt i år.

Följande tomatsorter har vi sått i år:

  • Ildi (gammal favorit i ständig repris)
  • Naranja
  • Red Pearl (bara i elvaåringens pluggbox)
  • Cheerio
  • Chilega
  • Taxi
  • Sibirjak
  • Stupice
  • Alaskan Fancy

Och av chili/paprika:

  • Apple (paprika)
  • Lipstick (paprika)
  • Sweet Nardello (paprika)
  • Beaver Dam (chili)
  • Espelette (chili)

 

Det är ett märkligt dåligt tomatår

Det känns lite udda, med tanke på den värme som varit. Men ja, det är ett dåligt tomatår.

Visserligen är det många tomatkart. Men de mognar inte. Och mognar de så spricker de innan de är mogna. Eller blir uppätna innan de är helt mogna. Eller blir dåliga på annat sätt. Och de som blir ätklara är inte så väldigt goda.

Lite trädgårdsrecensioner: tomater

Vi har ju haft färdiga tomater sedan ett tag tillbaka; dock enbart på glasverandan. Där är det tåliga pålitliga favoriterna Sibirjak och Stupice.

Senaste veckan har vi dock kunnat börja plocka äve i krukorna på innergården. Och där är det för oss nya Alaskan fancy som vann tävlingen om att vara färdig först, tätt följd av Chilega.

Tomatåker

Hur man nu än gör, så räcker inte platsen för alla de tomatplantor som produceras på det här stället, med både en mamma (jag) och en son (tioåringen) som driver upp tomatplantor.

Vi har fyllt verandan, fyllt krukor att ha längs den vanliga väggen på innergården, planterat i tioåringens lilla mjukplastväxthus, planterat i fler krukor och gett bort några plantor.

Nästa steg var att bryta ny mark… Så vi gav oss på ”barnkammaren”.

Att vi kallar den barnkammaren beror på att vi en gång i tiden hade tänkt att området skulle användas för uppdrivning, sticklinga och annat. Området omges av almhäck på tre sidor (inte fyrkantigt), och fjärde sidan är en stenkant – området är upphöjt relativt den sidan. I praktiken har dock vegetationen bestått avknölklockor, mossa och på senare år oregano som spridit sig i  mängder.

Nu körde min man först ”trimmern”. Sedan skulle jag gräva. Men med växtligheten nedkapad och borträfsad, och på den mycket varma dag detta var (söndags) insåg jag plötsligt vilken bra uteplats detta var, med häcken som gav lite skugga i eftermiddagssolen. Så jag grävde bara upp halva området. Dessutom extremt slarvigt, bara så att det värsta av oregano, gräs och annat försvann överst. Och sedan planterade vi tomater där.

Det kommer att bli mssor med ogräs. Men kanske blir det också några tomater?

På den resterande platsen ställde jag en stol med villäge.

Tomatfrossa

Det är alltså slutet av september. Och vi frossar fortfarande i tomater. Eller ja, frossar är väl kanske ett relativt begrepp. Men vi använder i alla fall små fina tomater i en mängd och på ett sätt som jag tidigare betraktat som en omöjlig lyx. Körsbärstomater och liknande, det är ju sånt som man äter i fåtal och med andakt – oavsett om de är hemodlade (få) eller köpta (dyra). Men nu använder vi dem i matlagningen. Som nåt sånt där som man stoppar i, inte direkt slentrianmässigt, men i alla fall en masse. Halvtorkade i ugn. Halvtorkade i traktörpanna. En gäng Chilegor islängda i en lammgryta. Och så vidare.

Det är att leva lyxliv, ur mitt hänseende. Trots att det inte är högsommarsolmogna tomater utan huvudsakligen knappt mogna tidighöststomater.

Och även om det varit, och är, kaotiskt i tomatodlingarna, med alldeles för många plantor och alldeles för tätt och alldeles för dåligt skött, så planerar jag att odla för många tomater nästa år också :-)

(För övrigt kan jag meddela att den hemgjorda ketchupen blev ljuvligt god.)

Ketchup

Och så står man då där med den smått osannolika situationen att man har en massa tomater som måste göras av med. Pronto.

En ganska stor del av dem tomater från trädgårdslandet – där blir av olika skäl ganska många fula och för stor andel dåliga, och för andel faller av innan de ens mognat. Men även i krukorna på innergården har liksom en del tomater ”blivit över”.

Det är alltså inte alls fintomaterna. Men å andra sidan, nåt ska man göra med dem, nåt som är bättre än att slänga dem. Och byttorna med dem har blivit stående för länge, och jag måste göra nåt innan alla förfars.

Därför står jag fredag kväll och kokar ful ketchup.

Ful, därför att en betydande andel av tomaterna (vikt- & volymmässigt) är av sorten Taxi – gula, stora, stadiga tomater. Inte väldigt spännande, men de ger mycket. Och växer tätt, väger mer än plantan pallar, och har svårt att lyckas mogna i trängseln så man måste ta dem lite omogna om de inte ska bli dåliga. Resten av tomaterna jag stoppar i är gissningsvis huvudsakligen Cheerio – plus diverse annat :-)

Det blir i någon mån ketchup på vad jag har att tillgå – även om jag utgår från ett recept. Så i slutändan blir det ungefär så här:

Värm lite olivolja i en tjockbottnad gryta. Fräs (ska det nog inte heta när det inte ska ta färg, men ja ja, det är fredagkväll och jag är trött, okej?) en hackad schalottenlök, en hackad vitlöksklyfta (stor) och en halv hackad röd chili (Espelette, tror jag) lite lätt så det mjuknar.

Skär ca 750 g blandade tomater i mindre bitar. Lägg i dessa i grytan och häll på 2 dl vatten. Låt koka upp. Tillsätt 1 dl mörkt muscovadosocker och ½ dl ättikssprit (12%). Låt småputtra en halvtimme. Mixa med mixerstav. Sila genom trådsil – pressa genom med en sked så att bara frön och skal blir kvar i silen.

Koka ketchupslabbet så att det ska bli lite tjockare. Jag tillsatte en halv dl muscovadosocker till och en aning salt.

Häll upp på flaska (typ sån där mangochutneyflaska som är mellanting mellan burk och flaska).

 

Hur det blev? Lite för mycket ättika, tycker jag nog. Och kunde varit mer chili.