Men beror avsaknaden på körkort på att de kör bil utan att nånsin ha tagit körkort men kör ändå? Eller har de förlorat körkortet – och i så fall på grund av vilken förseelse?
Eller har de bara missat att förnya körkortet i tid?
Jag tycker det är rätt stor skillnad. Det vore intressant att veta. Inte minst med de som verkar åka dit för det här upprepade gånger?.
Jag skadade min nacke, för ganska exakt fem år sedan. Den som körde bilen jag åkte i saktade inte ner (tillräckligt) när vi kom till ett fartgupp (eller vägbula eller vad du väljer att kalla det) eftersom han inte såg det i tid. Det var ett ”vasst” (högt och kort) fartgupp.
Sedan dess är jag rädd för, och väldigt väldigt försiktig vid, fartgupp.
Det byggs alltfler sådana. nu ska de bygga på väg in och ut ur byn här.
Jag antar att det är för att en del människor inte följer hastighetsbegränsningarna.
Men för mig blir det fråga om kollektiv bestraffning. Jag får lida, i form av fler och fler gupp, för att inte andra följer lagen.
Jag hör till vanligt folk. Ja, i alla fall ur vissa aspekter. För mig gäller till exempel vanliga trafikregler när jag kör bil. Exempelvis finns en regel om jag ska ge tecken för att visa att jag ska svänga.
Denna regel gäller inte för alla, det har jag förstått. Det finns flera andra varianter på vad som gäller:
Jag ska erkänna att jag aldrig har fattat hur den där gruppuppdelningen görs och hur man får veta vilken grupp man ska tillhöra. Jag minns inte att det togs upp något om olika varianter på körskolan. Men reglerna har kanske ändrats sedan dess, det är ju tio år sedan?
Jag håller oftast hastighetsbegränsningarna när jag kör bil.
Det gör mig till en konstig, präktig typ. Så GÖR man ju inte.
Jag känner mig som en bromskloss. Andra bilister ligger i häcken på mig och pressar. Kör om mig så fort chansen ges. Gärna på dumdristiga och demonstrativa sätt.
Speciellt gillar de att köra om just när jag passerar sjuttiskylten på väg ut från ett femtiområde – just när jag håller på och accelererar – och när de kör om FÅR jag ju inte accelerera. För det är ju så fruktansvärt irriterande att jag håller hastighetsbegränsningarna när det är femtio, så de bara måste ta sig om så fort möjlighet ges, innan de blir tvungna att ligga bakom en sån där bromskloss ute på sjuttivägen OCKSÅ.
Och om jag nu håller hastigheten, så måste jag ju vara fullkomligt inkapabel som förare också, det säger ju sig självt.
Visst, jag inser att det ofta går bra att köra i högre hastighet än den angivna, att det för det allra mesta är mer eller mindre riskfritt. De flesta gångerna går det bra.
Men det finns folk med bättre kompetens än jag inom området, folk som har det som yrke att bedöma lämplig maxhastighet för vägar, folk som helt enkelt vet mer än jag – och mer än de flesta bilister. Experter. Kunnigt folk på myndigheter. Det enda rimliga är att anta att de kan göra en bättre bedömning än jag. Jag väljer att lita på dem. Det måste vara en grundläggande princip i ett samhälle. Och annars kan jag knappast förvänta mig att folk ska lita på mitt omdöme i frågor där jag är experten.
Jag har ändå respekt för att alla inte kommer till samma slutsatser som jag i denna fråga. En del håller sig till hastighetsbegränsningarna, andra inte, och det stör mig inte särskilt mycket om det rör sig om några tiotal km/h över gränsen utanför tätorten (men inom 30-, 40- och 50-område tycker jag man ska hålla hastigheten). Men det obegripliga för mig är att det är JAG som anses göra fel – trots att det är (nästan) alla de andra som bryter mot lagen. (Lagar. Ni vet sådana där saker som riksdagen – framröstad av oss alla tillsammans – beslutat om.)
_______________________
Andra om att köra för fort:
Posted in Irriterande, Reflektioner och tankar, Samhälle
Tagged ansvar, myndigheter, präktighet, trafik
Man går i vägkanten, eller på trottoaren eller gångbanan om sådan finns. Cyklar gör man på vägen, eller på cykelbanan.
Det är i alla fall jag upplärd med.
Men redan när jag var liten – eller, när jag var på väg att bli stor, alltså när jag var kanske 10-12 år – så började jag stöta på fenomenet med barn som cyklade på trottoaren. Till att börja med var det något som hände undantagsvis; det handlade om barn som var yngre än mig, och det var deras oroliga föräldrar (oroliga för att bilisterna körde ansvarslöst och för fort) som sagt till dem att cykla på trottoaren, av säkerhetsskäl.
Men det har blivit vanligare och vanligare, och de som gör det är äldre och äldre. Det är inte längre bara barn eller ungdomar som gör det. Snarast är det oftast vuxna. Jag antar att deti stor utsträckning är samma personer: de har en gång lärt sig att det är OK att cykla på trottoaren, och sedan helt enkelt fortsatt.
Fast det är förstås inte hela förklaringen. För dels är det många fler nu än då. Och dels är de inte yngre än mig allihopa.
Dessutom ser de isg inte för och tar inte hänsyn till gående på trottoaren. Och jag tycker inte om att bli nästan nercyklad när jag kommer gående runt ett hörn på trottoaren.
Det märkligaste av allt är att de inte ens verkar tycka att det är något att be om ursäkt för.