Tag Archives: transporter

Sydsvenskan tycker visst inte tåget är relevant som ressätt till Lofoten

Sydsvenskans framsida lockar idag med resereportage om Lofoten.

Och jag tänker att åh vad bra, nu har de satsat på resereportage med något man kan ta sig till med tåg och buss. För man kan ju ta sig dit på det sättet, nattåg och sedan sista biten med buss.

Men Sydsvenskan missar den chansen. Det är bara flyg som tas upp som möjligt sätt att resa dit.

Nå. För den som vill åka tåg, så är det egentligen inte särskilt svårt. Steg ett är tåg till Narviks station. Det verkar finnas ett par resmöjligheter varje dag från Malmö; den med färst byten ser ut så här:

Priserna ser ut så här i nuläget, om du vill slippa sitta upp på natten:

Från Narvik tar du sedan bussen till Lofoten.

Mer om hur du reser med bland annat buss och tåg till Lofoten kan du läsa här.

 

Och ja, jag borde skriva till Sydsvenskan om det här. Igen. Fast de har ju tidigare svarat mig att deras läsare är intelligenta och att det därför inte gör någon skillnad att de har sådana här reportage, typ.

Jag personligen tror att vi alla är med och påverkar normer. Om tågresor oftare lyfts fram som ett naturligt och självklart sätt att resa så tror jag fler ser det så efterhand. Och det gäller både i resereportage och i folks berättelser om vad de gör på semestern på facebook.

För närvarande får jag i mina facebookminnen upp en hel massa minnen från när jag, älsklingen och barnen tog tåget ner till Frankrike för tre år sedan. Och i sommar är det många (Ja, många!) av mina vänner och bekanta som tar familjen med sig på tågluff i Europa. Det är så vi ändrar världen. Jag tycker Sydsvenskan kunde bidra, med den där lilla lilla detaljen att ta med tåg som resealternativ när det inte ens är svårt eller komplicerat.

Transportvolymer

Infrastrukturen räcker inte till för nuvarande transportbehov. Pågatåg och Öresundståg är proppfulla med resande, och det finns inte plats att klämma in fler turer, inte innan järnvägen hunnit byggas ut. Samtidigt är det också proppfullt på vägarna.

Moderaterna vill lösa detta genom fler filer på motorvägarna.

Värt att nämna i sammanhanget är att man brukar säga att om man ökar vägkapaciteten med 1 procent, så ökar transportmängden med 0,9 procent. Eller, det är säkert fel uttryckt av mig – det ska säkert vara andra ord, men det är de siffror som brukar nämnas. Poängen är att det inte blir mer utrymme i trafiken, men däremot ökade transporter och förstås även ökade utsläpp (när det rör sig om vägar).

Transporterna står för en stor del av utsläppen av växthusgaser i Skåne.

Klimatpåverkande gaser Skåne

Den enda sektor som inte minskat sina utsläpp sedan 1990 är transportsektorn. Samtidigt som utsläppen från personbilar minskat ökar utsläppen från godstransporter.

(Källa: miljomal.se/Naturvårdsverket)

Vi har alltså mer och fler transporter än vad infrastrukturen klarar av, och vi har stora utsläpp från transportsektorn.

Min naiva tanke är att det rimliga borde vara att försöka minska transportbehovet på olika sätt. Färre transporter, totalt mindre volymer, sluta flytta runt så mycket saker.

Fast det skulle ju kunna riskera att andas att närodlat är bra ;-) Och nej, jag vet att det inte är så enkelt som att närodlat per automatik är bra – men det finns poänger där som är värda att plocka upp.

Det är ju också så att vi upprepade gånger får höra att nejdå, transporterna är inget problem, transportutsläppen är en så liten del i varornas totala livscykelpåverkan. Jovisst, men lik förbaskat har vi de där siffrorna i diagrammet ovan.

Min uppfattning är att vi både måste minska transportmängderna, utsläppen från transporterna OCH öka andelen ekologiskt odlad mat. Vilket ju förstås innebär att vi behöver mer ekologisk odling i Skåne. För de siffrorna är rätt usla för Skåne:

Ekologisk åkermark i Skåne(Diagram och data från miljomal.se/RUS.)

Och så behöver vi hitta smidiga lösningar som gör att vi kan transportera den ekologiska närodlade maten effektivt. Så här, till exempel: Samordnad varudistribution Ystad-Österlen.

Med hjälp av en gemensam distributionscentral som drog igång den 1 oktober 2013 har det skapats nya möjligheter för lokala och regionala matproducenter att lägga anbud på kommunernas livsmedelsupphandlingar på grund av att transportdelen i upphandlingen tagits bort.

Däremot ska vi inte bygga nya motorvägsfiler. Det är inte lösningen.

Det här med nattåget är nog inget SJ vill berätta om?

SJ skjuter upp nedläggandet av nattåget en gång till. Senaste beskedet är att man ska ta ställning i maj 2015.

Jag läser om detta i en nyhet från Sveriges radio och i ett blogginlägg.

Men jag tänker att det skulle vara trevligt att kunna länka till SJ själva som källa. Så jag går in på www.sj.se. Detta borde ju ändå vara en nyhet? Något värt att lyfta på förstasidan? Om man nu vill att folk ska resa mer nattåg, om nu problemet är att folk inte hittar nattågen, för få vet om att de finns, då borde man väl på något vis informera om detta på förstasidan på webben?

Nej. Ingenting. Ingen nyhet, inget erbjudande, inget.

Okej. Detta är väl nåt som man inte tycker intresserar den vanlige resenären allra mest när man ska in och leta reda på en resa. Men man har väl lagt det som en nyhet, ett pressmeddelande eller liknande. Sånt ligger ju ibland på ställen avpassade för en speciell målgrupp.

Jag letar efter var pressingången på webbsidan är. Den är inte lätt att hitta, kan jag säga. Men till slut hittar jag ”Nyhetsrummet”, nyhetsrum.sj.se

Fast där finns ingen sådan info. Senaste nyheten är från 1 oktober och handlar om ny chefredaktör på Kupé. Över huvud taget är det väldigt ont om ”riktiga nyheter” på sidan.

Jag klickar vidare på pressmeddelanden. Det senaste som ligger där är från i maj 2014.

En sökning på nattåg i nyhetsrummet ger en översta träff från augusti ifjol. – Men vänta, letar jag längre ner i listan inser jag att den inte är sorterad i datumordning; en bit ner hittar jag faktiskt pressmeddelande från i februari i år om förlängning av nattågen på sträckan.

Jag går tillbaka till www.sj.se och testar sökfunktionen där. Genom att klicka på olika länkar, som alla leder till sidor långt ner i strukturen, och sedan klicka mig vidare, hittar jag till slut en generell sida om nattåg.

Sammantaget ger mina försök inte intrycket av att SJ tycker det här är något att berätta om.

Det här med transporter igen

Jag fattar fortfarande inte det här med att transporter både är ett stort problem och inget att bry sig om.

Transporter står för en mycket stor del av utsläppen av klimatpåverkande gaser (och dessutom kväveoxider, partiklar, svavelföreningar och annat). Gång på gång sägs det att det är transporterna som är det stora och ökande problemet. Vi måste minska privatbilismen, och vi måste minska latsbilstransporterna. Och flyget. Och så vidare.

Och samtidigt heter det att vi inte ska eller får bry oss om transporterna när vi väljer vara, för det är en så liten del av varans miljöpåverkan som är kopplad till transporterna så det kan vi mer eller mindre bortse från.

Är det senare bara ett spel för gallerierna, för att EU:s frihandel och globala företag ska kunna få fortsätta att agera som de vill?

Hur kan långväga transporter anses försumbara?

Kan någon förklara för mig?

 

Många steg

Jag behövde köpa toapapper. Inget annat. (Jaja, jag vet att människan överlever utan toapapper.)

Och det känns liksom inte försvarbart att ta bilen och köra de 2,5 kilometrarna ner till affären och sedan lika långt tillbaka för att köpa toapapper. Toapapper väger ju typ inget. Mina i-landsbehov motiverar knappast de utsläppen, liksom.

Samtidigt är väglaget knappast inbjudande för att cykla. Ja, det är mycket möjligt att det är jag som är sjåpig.

Men, i alla fall. Jag bestämde mig för att gå istället. Så nu har jag knatat en halvmil och handlat lite toapapper och en påse rödbetor. På köpet fick jag lite motion, som jag så väl behövde.

Men med vårt moderna sätt att se saker har jag slösat bort en timma på inget alls ;-)

Sämst med turen var att jag glömt snytepapper. Näst sämst var att jag frös om benen även om jag svettades upptill; jag hade helt enkelt missbedömt hur rått det var ute.

Jag handlar också gärna på hemmaplan – problemet är att jag inte får

Före jul körde kommunen en kampanj. Flaggor med text i stil med ”Visa att du bryr dig – handla på hemmaplan”. Och jodå, det gör jag gärna. Det finns många goda skäl att vilja gynna hemortens handlare. Men nu är det ju inte fullt så enkelt.

Jag jobbar i Malmö. Varje morgon lämnar vi barnen på skola och dagis, och sedan tar vi oss in till kommunens huvudort – med bil eller buss – för att sedan ta tåget vidare in till Malmö. Vi får ha barnen i barnomsorg den tid vi arbetar, plus restiden fram och tillbaka.

Jag är alltså inne i Malmö större delen av dagen. Och min hemkommun kan inte lägga sig i hur lång lunch jag tar, det är arbetsgivaren som bestämmer över sånt. Det finns alltså inget som hindrar att jag utöver att stoppa i mig mat smiter ner ett litet varv på stan för att fixa ett ärende. (Det innebär för övrigt i praktiken ändå inte att jag tar längre lunch än en timme.) Likaså är det inget som hindrar att jag går fem minuter tidigare från jobbet än vad som krävs för att jag ska hinna lagom med tåget – och då kan jag också hinna köpa något längs med vägen jag går.

Men när jag kommer hem till hemkommunen, så är det raka vägen till dagis och fritids som gäller. Jag får inte ens stanna och köpa mjölk eller blöjor på vägen (men det har hänt att jag brutit mot det enstaka gånger).

På det sättet biter kommunen sig själv i svansen. Visst, det kostar kommunen pengar med barnomsorgen, och självklart ska barnen inte vara där längre än nödvändigt. Men det kostar rimligen också en hel del, i förlängningen, att pendlande föräldrar till barn i barnomsorgsålder i hög utsträckning handlar i andra kommuner. På det sättet krymper kommunens företagares omsättning och kommunens skatteintäkter…

Och ja, vi kan åka in till huvudorten på helgen. Men det känns miljömässigt dumt att köra in på helgen, ifall det finns möjlighet att lösa nödvändiga inköp utan extra biltransport en annan dag.

Buss? Bussen går nästan inte på helgen. Totalt fyra-fem turer i vardera riktning. Turer som måste beställas minst två timmar i förväg. Då får det banne mig handla om något riktigt kul eller livsavgörande.

Det borde finnas en ny nisch i kartongbranschen

Vi handlar ju en del via nätet. Och när man handlar begagnade saker via Tradera så är det ofta resurssnålt packat, dels i minsta möjliga förpackning, dels ofta i återanvänt material.

När det är företag som skickar är förhållandet ofta det motsatta. Ofta är lådan som materialet packats i så stor att det skulle få plats två, tre eller fyra gånger så mycket i den. Det innebär dels onödigt mycket förpackningsmaterial, dels löjliga mängder luft som transporteras, det vill säga transporterna utnyttjas dåligt.

Det känns som att det finns en nisch här som väntar på att fyllas. Ett företag som satsar på att erbjuda kartonger i många olika storlekar. Typ alla ;-) Samt som erbjuder bra wellpapp att slå in i när det inte finns en kartong som passar. (Ja, så kan man göra. Så gjorde t.ex. tretti.se när vi köpte vattenkokare därifrån. Bara ett extra lager wellpapp direkt utanpå själva vattenkokarförpackningen. Inget slöseri.)

Man kan ju tycka att det borde vara självklart att ett sådant företag skulle finnas – att det borde finnas redan. Men det verkar inte vara så?

Transporter – ett stort problem som är så litet att man inte får bry sig om det?

Transporterna står för en väldigt stor del av våra utsläpp av växthusgaser. Detta visas till exempel i diagrammet nedan: Utsläpp av klimatpåverkande gaser i Skåne län. (Diagrammet är hämtat från miljomal.se och statistiken kommer från SMED.)

Klimatpåverkande gaser Skåne

Vi måste jobba med att få hållbarare transporter, både genom att minska transporter och genom att de transporter som görs sker med förnybara bränslen/energikällor och med energieffektiva/-snåla fordon. Dessutom orsakar transporterna en massa andra miljöproblem (utsläpp av kväveföreningar, svavelföreningar, marknära ozon, partiklar och flyktiga organiska ämne (förkortat VOC). ”Hållbara transporter” är ett stort och delvis svårt arbetsområde inom miljösvängen.

Det sägs att vi ska fråga i affären efter hur varorna transporterats, och att vi ska låta blisockerärtor som flugits från Afrika eller Sydamerika.

Samtidigt sägs det ofta att transporterna är en liten del av en varas eller produkts miljöpåverkan, sett till helheten (alltså livscykelanalys och liknande). I valet mellan importerade ekoäpplen och svenska konventionella så sägs det att man ska välja de utländska ekologiska, för transporterna är ett mindre problem. Och man får inte ställa krav på transporterna i offentlig upphandling, för transporterna är en så liten del av varans miljöpåverkan att det inte anses skäligt att ställa krav på området.

Hur sjutton går det ihop? Hur kan det samtidigt både vara ett av de viktigaste områdena och något som är så litet att det inte ens får räknas?

En gissning från min sida är att en del i det är att för väldigt många varor är transporterna en ganska liten del – men för vissa varor är det en enormt stor del. (Det kan ju i så fall både handla om att det är varor som har ett väldigt litet produktionsutsläpp och varor som har ett väldigt stort transportutsläpp.) Räknar man då på ett genomsnitt för alla varor så innebär det alltså i praktiken att transporterna utgör en förhållandevis liten del (under tio procent, kanske?) av varans livscykelutsläpp.

Men det innebär ju inte att frågan är ointressant! Om låt säga tio procent av alla ärtor (alltså, det här är bara ett hypotetiskt exempel nu!) transporteras långväga med flyg, och har jättestora utsläpp, och alla de andra ärtorna transporteras med cykeltransport ett par kilometer, så finns det ju mycket goda skäl att välja de som cykeltransporteras, just för transporternas skull. De där tio procenten med flyg står ju för en löjligt stor del av transportutsläppen och bör fås bort fortast möjligt. Det är ju det som är vitsen med att kunna ställa miljökrav vid upphandling: att man vill få bort det som är sämre och gynna det som är bättre.

Man får inte heller ställa krav på närodlat. Dels av allmänt frihandelsmässiga/konkurrensmässiga skäl. Men just transporterna brukar användas som ett argument MOT närodlat. Ungefär så här:

Bara för att det är närodlat betyder det inte att transporterna är mindre miljöbelastande – det handlar ju också om hur det transporteras. Kortare resor är ofta ineffektivare och görs på sämre sätt. Och handlar man närodlat så blir det ofta fler småresor. Dessutom så är det som är närodlat ofta sämre på andra sätt – det är ju inte bättre att köpa svenska tomater som odlats i växthus än frilandsodlade från Spanien!

Tja, just därför behövs det möjlighet att få ställa transportkrav. Så att man kan väga samman alltsammans och utifrån den samlade bilden välja det som är bäst och vrida utvecklingen.

Och jag tycker det är lite löjligt att dra upp tomater och gurka. Bara för att man vill kunna välja närodlat betyder det inte att allt är bäst som närodlat. Som sagt var, det behövs en möjlighet att väga samman! För övrigt ska man, av miljöskäl, välja grönsaker efter säsong, och tomater har inte säsong på vintern. På sommaren däremot så funkar det utmärkt att odla tomater även i Sverige. (Enligt branschen sker för övrigt all uppvärmning av svenska växthus med bioenergi – men det har jag bara som hörsägen och kan inte bekräfta.)

 

För övrigt, så stöter man numera ganska ofta på folk som hävdar att flyget inte alls är ett stort miljöproblem. Men det beror ju förstås på hur man räknar…

Häromsistens när jag frågade blev jag hänvisad till statistik som handlade om flygets andel av de totala koldioxidutsläppen (eller möjligen växthusgasutsläppen) i världen. Visst, det är ju en intressant siffra på sitt sätt. Men det som är relevant att titta på när man väger flyg mot andra transportmedel är förstås utsläppen per personkilometer (för persontransporter) eller per transporterad vikt (för varutransporter). Ja, eller något annat av det slaget. Det är ju trots allt så att de allra flesta resor inte görs med flyg, och ändå kommer flyget upp i procentandelar av växthusgasutsläppen.

Följande kommer från SJ.se:

Hur mycket släpper ett tåg mellan Stockholm-Göteborg ut jämfört med ett flygplan

SJs Miljökalkyl (www.sj.se/miljokalkyl) visar att ett X 2000 som kör från Stockholm till Göteborg släpper ut ca 2,6 gram (0,0026 kg) koldioxid per person, medan ett flyg ger utsläpp på över 66 kg per person. Räknar man om det till ett helt tåg och ett helt flygplan släpper tåget ut ca 4 hg koldioxid och flygplanet ca 6 ton (6 000 kg). Det innebär cirka 15 000 gånger så mycket utsläpp från flyget.

Sedan brukar siffrorna för flygets utsläpp se väldigt olika ut beroende på vem man frågar. Den stora skillnaden består, efter vad jag förstått, i om man räknar på bara koldioxidutsläpp och bara själva transportsträckan, eller om man också tar med andra klimatpåverkande utsläpp och andra faktorer.

Och i vanlig ordning hittar jag förstås inte de texter jag tidigare läst i detta just när jag letar ;-) Men jag kan ju i alla fall klippa in den här slutklämmen/sammanfattningen om flygets miljöpåverkan från en längre genomgång på transportstyrelsens webbplats:

Flygets miljöpåverkan är idag relativt liten jämfört med andra transportslag. I Sverige svarar flyget för omkring 10 procent av transportsektorns utsläpp av koldioxid, 4 procent av kväveoxidutsläppen och 1 procent av kolväte- och kolmonoxidutsläppen.

10 procent. Det tycker inte jag är relativt lite – det tycker jag är relativt mycket.

Rasism är väl egentligen bara relevant inom den egna arten…?

Innan idag blev jag kallad hönsrasist – för att jag, trots att jag gärna vill köpa höns, och trots att det är svårt att få tag i höns, hade låtit bli att köpa höna när det fanns i affären, för att den var tysk.

Nej, det var säkert inte så allvarligt menat, det vet jag.

Men jag tycker ändå det är intressant. För ja, jag är en sådan där som väljer svenskt kött. För att jag generellt har större tilltro till den svenska djurhållningen. För att jag tycker det är bra att gynna den svenska produktionen. För att jag gillar närodlat, av diverse anledningar. För att jag vill dra ner på transporterna. Och så vidare.

Och nej, det är inte rasism. Det är inte hönornas nationalitet eller etnicitet jag bryr mig om. Strikt talat har jag inga problem med om hönorna skulle flytta hit ;-)

För övrigt blev jag kallad rasist för en hel del år sedan när jag arbetade med att motarbeta utbredningen av en invasiv främmande art. Vilket ju i sig är lite bisarrt, eftersom det var en hel art jag ville få bort ur landet; om något borde jag då kallas artist ;-)

För övrigt så händer det att jag köper utländskt kött också. Som vissa sorters salami och liknande. I vissa fall är det helt enkelt så att de utländska alternativen är godare, eller att det faktiskt inte alls finns något motsvarande svenskt över huvud taget. En av de viktigare upplevelserna när man är på semester är just smakupplevelserna: de där sakerna som är sådär jättegoda och som man förknippar med ett visst land eller med sommar och värme eller så. Men om man nu ska minska resandet och försöker semestra hemmavid en del, så missar man ju sånt som utländska korvar. Och då kan jag tycka att det är okej att istället köpa utländsk korv i Sverige. Det blir lite samma mat som om jag hade varit på semester utomlands, men sammantaget ändå mindre transporter (för jag är övertygad om att korvarna i en lastbil transporteras effektivare än jag som turist).

Låtsas som om inget har hänt…? Malmö Airport spår framtiden

I förra veckan kom det en bilaga med morgontidningen: ”40 år med Malmö Airport”. (Ja, alltså en sådan där bilaga som egentligen är en enda stor annons, typ.) Första uppslaget har en artikel om

Framtidens flygplats. Var landar vi om 40 år?

Försök bortse från den överfyndiga (?) rubriken. Ingressen låter så här:

I framtiden blir det helt annorlunda att resa. Forskare och omvärldsanalytiker har redan en ganska klar bild av hur morgondagens flygplats skulle kunna se ut och fungera. Och om vi tycker att det har förändrats mycket sedan Malmö Airport öppnade för 40 år sedan så kommer det att hända ännu mer de kommande 40 åren.

I texten som följer spekuleras det sedan om vad fra,tiden kan komma att innebära för förändringar. Som ”elektronisk identifikation, kanske i form av ett microchip i ett kort eler en telefon”, om att minimera den tid planen tillbringar på flygplatsen, en flygplats helt utan köer och väntetider, och kortade restider, så att man kan nå i princip hela världen på samma tid som man idag kan flyga till Kanarieöarna.

I förbigående nämns att framtidens flygplan ska drivas på förnybara bränslen.

Men i övrigt är inte miljön med. Inga tankar om behov av ändrad livsstil, minskat resande. Det är bara fortsatt utveckling och tillväxt, mer, längre, snabbare. Det är vad Malmö Airport tror om år 2052.

Det är inte vad jag tror.

Idag kom en glassig fyrfärgsbilaga i blankt papper med tidningen. Den såg ut som en reklambilaga från något charterbolag. Men det var en riktig bilaga från Sydsvenskan själva, med artiklar av tidningens skribenter. Resor Hösten 2012. Fast den skulle lika gärna kunna vara gjord av flygbolagen, för i princip hela bilagan går ut på att få oss att resa långt iväg med flyg. Helst så mycket och så ofta som möjligt. Jag behöver väl knappast säga att miljökonsekvenserna av resorna inte är i fokus? Om de nu alls nämns – jag lyckas inte hitta något, men visst, jag har inte lusläst. Jag hittar i alla fall utan problem ordet klimat: Det är i en annons för ett reseföretag, som skriver att ett resmål har ”världens bästa klimat”…

Hösten 2012 försöker dagstidningen fortfarande övertyga oss om att resa långt bort och hitta de ännu inte sönderexploaterade platserna på jorden.

År 2052 tror Malmö Airport att vi fortfarande reser ännu längre och snabbare och mer.

I december i år kommer en bok om år 2038, ”På spaning efter den tid som nalkas”, från Trivector, som jobbar med bland annat trafik, transporter och miljö. Jag undrar om deras framtidsbild ser likadan ut som Malmö Airports?