Det är märkligt att inte ha barnen hemma. För då gör man plötsligt saker man hade slutat med.
Som att titta på nyheter på TV. När barnen är hemma så måste man hela tiden ta hänsyn till vad som funkar för dem att titta på. Har man nyheter på så måste man ha koll, vara observant. Kommer det något läskigt? Är det något som behöver förklaras? Något jag behöver ge en annan vinkel på? Man kan inte slå på TV:n och gå iväg till ett annat rum, och så dyka tillbaka när den där nyheten man väntade på dyker upp.
Har man väl satt på TV:n har man dessutom problemet med att TV:n står på – och kampen med att få stänga av. Tittar jag själv på sydnytt, när inte barnen är hemma, så kan jag slå av när programmet är slut eller när det inte är intressant längre. Är barnen hemma måste jag varje gång ta diskussionen med dem om att nej, ni behöver inte titta mer på TV, jo, ni har redan sett en lång stund på TV, jo, det finns annat ni kan göra, jo, då får ni ändå hitta på nåt annat, nej, ni ska inte titta på TV bara för att ni inte har något särskilt för er, nej, det kvittar att du inte hunnit spela dator på fritids, och så vidare. Risken är stor att man ger upp nånstans längs med vägen… Då är det enklare att aldrig sätta på TV:n.
För övrigt så är risken stor att TV:n redan är ockuperad av dem när jag vill se nyheter, så då kan jag ju glömma det ändå.
Senare på kvällen? Tja, vid nio ”kämpar” jag oftast fortfarande med att få barn att somna. Och vid tio vill jag göra annat.