Det är vinter. Snö. Kallt. Visserligen inte så kallt som det var sagt det skulle bli – den där riktiga köldknäppen tycks hela tiden skjutas framåt – men ändå, stabilt minusgrader. Och inte mycket snö, bara ett tunt snötäcke, men det täcker marken och skyddar mot kylan.
Jag har tänt en brasa. Och burit in pellets och fyllt på, så att vi ska slippa gå på el i kylan. Pannan arbetar fortfarande inte alltid helt stabilt, och det blir att vi går på el ibland, men när det är kallt på riktigt känns det extra angeläget att faktiskt gå på pellets.
Ibland sägs det att det är bättre att värma med el än med pellets, ur strikt miljöperspektiv (om man har Bra miljöval-el, förstås). Jag vet inte om det är sant. Men även om det skulle vara så ur strikt miljöhänseende, räknat på en avgränsad användning och tanken att det finns obegränsade tillgångar av båda, så är det ju inte så verkligheten ser ut. Nu under den pågående köldknäppen norrut så har jag läst om stadsområden där uppvärmningen i boendena är helt elbaserad och där systemen helt enkelt inte räcker till när det blir kallt – de är inte dimensionerade för så stor elförbrukning.
Vid omställning till förnybar el och utfasning av kärnkraft är en av de saker som ifrågasätts från kärnkraftsivrare hur elen ska räcka till just när det är extra stora behov. Som till exempel just när det är skitkallt under korta perioder. Jag tänker att en enkel sak att bidra med är just att se till att de där köldknäpparna kan hanteras på andra sätt än genom ökad elkonsumtion. Och då inser jag att den där mysbrasan vi och många andra tänder när det är extra kallt faktiskt är en ganska bra lösning även i det större perspektivet: vi hjälper till att hantera det extra energibehovet utan att öka elbehovet.