Tja, ett sätt är ju att lagstifta. Att bara tillåta det som är miljö-okej.
Ett annat sätt är att styra folk med plånboken: att göra det ekonomiskt fördelaktigt att göra rätt – eller skitdyrt att göra fel.
Men så finns det ju en politisk eller ideologisk inställning hos många om att man inte ska skriva folk på näsan. En förhoppning om att om man bara gör det lätt att göra rätt och utbildar folk så att de vet hur de bör göra och inte göra så kommer de alla att agera som änglar och göra kloka genomtänkta medvetna val med miljöns bästa för ögonen.
Det tror inte jag funkar. Eller ja, en del av oss gör ju det. Men inte tillräckligt många för att vi ska kunna rädda världen.
Det finns alldeles för många som inte vill tro på det vi säger om miljöproblemen, för många som inte bryr sig och för många som hellre vill behålla sitt bekväma liv här och nu än att ”offra sig” för något de just nu inte kan se.
Att förlita sig till alla människors goda vilja känns godtroget. Hade det räckt hade vi varit mycket längre komna.
(Men om man nu verkligen från styrande håll tror så mycket på konsumentmakt, så borde man ju satsa mycket mycket mer på konsumentpolitik!)