Vi är lyckligt lottade. Inga skador på huset; det met dramatiska som hänt är att trädgårdsmöbler vält och en fågelmatsautomat blåst sönder där den redan var rostskadad.
Jag antar att det är därför jag inte heller har något minne av Gudrun för tio år sedan, som folk pratat så mycket om de senaste veckorna. Från det året minns jag däremot snöstormen en och en halv månad senare. Simone och Sven däremot gav vardera ett dygns strömlöhet – det blir liksom mer påtagligt då.
Vid midnatt var närmsta mätstationen uppe i 31,5 m/s i byvind. Under Simone hade vi som mest 28,5, vilket jag tror är det mesta vi haft som jag vet om. (Fast det har ju varit stormar för när vi inte vet.)
Den här stormen känns mindre påtaglig än både Sven och Simone. Men nu har vi ström, och det är en påtaglig skillnad: det är varmt och ljust i huset, och då blir det inte lika påträngande, varken vad gäller ljud eller värme.
Igår var det ganska rejält blåsigt – det var Dagmar.
Imorse var det ganska stillsamt och regnigt. Sedan kom Egon.
Egon innebär hos oss rejäl blåst. Vår egen vindmätare är trasig, men enligt de närmsta mätstationerna verkar det som mest ha varit uppe i nästan 28 m/s. Enligt vad jag förstått tar det dock i betydligt mer uppåt västkusten.
Och än så länge har vi inte drabbats av strömavbrott.
I Sydsvenskan kan man läsa om en person i Malmö som var nära att drunkna idag, eftersom hissen fastnade och vattnet från skyfallen fortsatte att rinna in i hissen. I sista ögonblicket lyckades hon ta sig ut. Efter vad jag förstått är hon inte ensam om att ha råkat ut för ungefär detta idag.
Den sortens händelser måste vi också ha beredskap för i det klimat vi har att vänja oss vid, där de extrema väderhändelser blir allt vanligare. Klimatanpassning handlar om detta också: att förebygga den sortens händelser. Genom att se till att hissar inte vattenfylls vid skyfall – eller se till att människor inte tar hissen i dylika situationer.
På grund av den rådande situationen – många bussar som ”kört fast” i vattenmassor under viadukter och liknande – så har all stadsbusstrafik i Malmö ställts in idag. Tågen på Ystadbanan är också inställda mellan Hyllie och Ystad. Regionbussar går men med stora förseningar.
Och alltså, det är ju okej för sådana som mig. Jag kan jobba hemifrån om det krisar – inte alltid, men jag har i alla fall möjligheten att anpassa mig efter väderhändelser till viss del. Och många med mig – men på en glidande skala. De allra flesta har jobb där de behöver vara på plats, och där en missad arbetsdag också innebär förlorad arbetsinkomst. Men framför allt finns det människor som har yrken där de faktiskt måste kunna infinna sig. Människor som arbetar inom vård och räddningstjänst, till exempel.
Om vi ska bygga ett hållbart samhälle, där folk tar sig till och från jobb med kollektivtrafik, så måste de också kunna lita på att de inte behöver ha andra sätt att ta sig till jobbet. I alla fall de människor som verkligen verkligen behöver ta sig till jobbet. Och samtidigt så finns det ju situationer som denna, när det faktiskt är omöjligt att köra normal trafik.
En del av klimatanpassningen måste därför rimligen vara att ha en plan B. En reservturlista för kollektivtrafik för situationer som denna – med turer som bara är öppna för den kategori människor som har jobb som innebär att de måste vara på plats, för andra människors liv och hälsas skull. Som sagt var, vård och räddningstjänst och annat liknande. Turer anpassade efter var det bör gå att köra även i dessa situationer (det borde förmodligen gå ganska bra att räkna ut?). Och om det behövs någon form av ID som talar om att man är berättigad att följa med.
För det är ju en sak när det här hör till ovanligheterna. Men vi behöver ha beredskap för att det här blir vanligare.
Sedan någon gång i mitten av veckan har väderprognoserna utlovat löjliga mängder regn för idag söndag. Exakt vilka mängder det handlat om i prognoserna har varierat, men generellt har det legat mellan 20 och 45 mm på ett dygn. För alla de vädertjänster jag kollar (dmi.dk, smhi.se, klart.se och vackertvader.se/yr.no).
Visst, det händer ju ibland att prognoserna visar så höga världen vid ett prognostillfälle, och sedan när nästa prognos kommer några timmar senare så är det bortplockat igen. Men den här gången har det som sagt legat kvar där, hela tiden, även om intensiteten som utlovats varierat.
På yr.no anger man även intervallet man tror regnmängderna ska komma att ligga mellan. Innan jag gick och la mig i fredags kväll räknade jag ihop deras siffror och konstaterade att de innebar att det skulle kunna komma mellan 15 och 90 mm hos oss under söndagsdygnet. (Utöver det skulle det regna både lördag och måndag.)
Och ja, jag har tittat på väderprognoser även för andra delar av södra Skåne. Inklusive Malmö.
Igårkväll satt jag och undrade lite över att SMHI inte hade gått ut med någon varning. DMI däremot hade gåt ut med nivån under varning, alltså ”risk”, både för Själlande och Bornholm. Vilket ju var ett tydligt tecken på att även Skåne borde beröras…
Igårkväll fick vi en hel del regn: 15 mm, varav omkirng 10 mm kom på en halvtimme-timme.
Men idag har vi inte fått så väldigt mycket. Bara 7-8 mm hittills, och när vi gick upp i morse hade det inte hunnit komma mätbara mängder. Söndagens regn har istället kommit huvudsakligen i västra Skåne. Värst drabbat verkar Malmö (85 mm) och Vellinge vara. Och Köpenhamn (100 mm). I Malmö är stadsbussarna inställda, liksom tågen mellan Svågertorp och Svedala samt ett antal vägsträckor, och många källare är översvämmade.
Det märkliga är att folk verkar tagna på sängen. För SMHI hade inte gått ut med någon varning (den kom först idag på morgonen). Och då verkar det som att ingen liksom noterat att det kunde bli mycket regn. Till och med Räddningstjänst Syd är tagna på sängen.
Jag har lite svårt att fatta det.
För mig är det en självklarhet att man behöver hålla koll på väderprognoser. Ha beredskap för vad som kan komma. Oavsett om det gäller stormar, skyfall eller snöoväder. Och att det inte gått ut någon vädervarning är ingen garanti för att vädret inte blir riktigt besvärligt. Vi har blivit insnöade eller haft svårt att ta oss hem på grund av igensnöade vägar även när SMHI inte tyckt det varit befogat med någon varning. Väder är oförutsägbart, även med modern teknik – hur illa något blir beror på små små detaljer. Som exakt vindriktning vid ett visst tillfälle och hur det samverkar med var himlen öppnar sig.
Och ja, jag är en vädernörd, visst är det så. Men på något vis tycker jag ändå att det bör ligga i var och ens intresse att hålla lite koll.
Men det är som att många liksom inte tror att vädret inte berör dem. Eller, att vädret bara handlar om att kunna åka till stranden eller om man behöver ha paraply med sig. Att de liksom skulle vara frikopplade och oberoende.
Och ja, jag uppfattar att den uppfattningen är mer utbredd bland folk i städerna. Det är folk i städerna som inte riktigt fattar hur det kan se ut på Söderslätt och Österlen när snöstormen drar fram.
Men när det gäller skyfall tror jag städer är mer utsatta? Hårdlagda ytor, tättbebyggt och så där. Ingenstans för vattnet att bli av, och fler system som kan paja.
Det borde ligga även i stadsbors intresse att hålla koll på väderprognoser. Visst, jag kan hålla med om att SMHI borde ha gått ut med en varning. Men för den som använder sig av infon på SMHI:s webbsida eller på annat sätt håller sig uppdaterad så kan det här inte gärna komma som en överraskning.
Sen är det en annan sak att det förstås inte hade hindrat regnet. Men det skadar knappast att vara beredd, om man säger så.
Posted in Naturvetenskap, Reflektioner och tankar
Tagged klimat, klimatanpassning, väder
Det regnar. Regnar och regnar och regnar. Augusti hittills har varit allt annat än torr. (Fast just nu skiner solen.)
Det är inga extrema mängder, inte alls. Bara motsatsen till torka. Så där så att det faktiskt ganska snabbt bildas vattenpölar, för att marken inte kan ta emot mer.
Jag tänker på allt det vatten vi skulle behöva spara undan till torrperioder. Vad borde vi ha för anordningar för att kunna dra nytta av allt det här? Jag vet inte.
Fast å andra sidan så kommer vi inte att behöva mer den här odlingssäsongen.
Det regnar. Ett envist regn, som började natten till idag och hängt i stora delar av dagen, växlande mellan nästan uppehåll och kraftigare skurar. Ikväll har det dock ökat på, så att det kommer större mängder och inte är några uppehåll.
Om det var torrt i juli, så tar vi igen det i augusti. Det har varit många regndagar de senaste veckorna, sedan det började regna, och som mest har vi fått 26 mm på tolv timmar – men även i övrigt har det varit många av dagarna som det faktiskt kommit ganska vettiga mängder (alltså mer än småfjös).
Nu har vi dessutom helt andra temperaturer. Och vindar. Det känns som höst. Vilket känns ganska konstigt, för fram till ganska nyss var det ändå tydlig sommarkänsla – så sent som i torsdags satt jag på barnens simskola och kände sensommarsolvärme av påtagligt slag.
Men idag har vi tänt en brasa i kaminen och ätit soppa :-)
Vi har badat mycket i sommar, långt mer än på många år. Lika mycket efter att vi börjat jobba igen som under semestern. Det var räddningen under den hemska värmeböljan: att kunna köra ner till havet när man kom hem efter jobbet, och svalka sig lite i havsvattnet – även om temperaturen låg på 24-25 grader eller kanske ännu mer så var det ändå svalare än i luften.
Vi är ändå inte de som åker ner mitt på dagen. Det är för varmt då. Och man ska inte vara i solen då. Sen eftermiddag är bättre: då står man ut med att vara utomhus, och kan låta barnen vara ”oskyddade” – inte smörja med solkrämer och grejer. Och så är det mindre folk.
Men vi tar bilen ner till havet. För jag skulle inte palla cykla i den värmen som varit. Skulle vi inte ta bilen så skulle vi istället bli kvar hemma, med kokta hjärnor som resultat.
På så vis blir baden, dessa havsbad som svalkar min hjärna och får mig att genomleva de hemska värmeböljorna, också ett gnagande dåligt samvete.
Att vara bortrest nära tre veckor i sträck mitt i växtsäsongen, mitt i sommaren, är helt klart inte en bra strategi när det gäller trädgården. Det finns liksom ingen chans att på något vettigt sätt komma ifatt. Ogräset kan man i viss mån hinna ikapp med, om man tar sig tiden – men det varma vädret har satt stopp för nästan all utomhusvistelse av längre och mer ansträngande typ på sistone. Ännu svårare är det med saker som hunnit växa en massa och som hade behövt bindas upp och annat under den där tiden. Eller saker som borde gallrats eller skötts om på andra sätt. Det är liksom kört. Det går att bättra på en del, men det blir ändå inte som det ska.
Trädgårdslandet är helt enkelt eftersatt. – Och det i sin tur gör att det känns mindre lockande att ägna sig åt, och så vidare…
Dessutom är det förbannat torrt. Och nej, vi har inte vattnat ikapp sedan vi kom hem. Det har inte blivit. Det har varit för varmt för att vara ute, och de drägliga timmarna på kvällen har det varit för mycket annat att hinna med, så då har vi glömt vattningen – igen och igen och igen.
Potatisen är helt nedvissnad. Det beror inte på torkan, utan på bladmögel (?) och det var på gång redan innan vi åkte till Frankrike. Jag konstaterade innan idag att nu kan man lika gärna ta upp all potatisen, för den växer ju inte längre utan det ända som förändras är att den med tiden sannolikt blir mer angripen av larver och annat. Så jag gav mig på att försöka plocka upp dem ikväll.
Marken är förbannat torr och hård. Att få upp potatisen är ett slitgöra.
Idag har det i alla fall varit lite drägligare, lite lite svalare, efter många dagars värmebölja. Ja, det är fortfarande värmebölja, men det finns nyanser även i helvetet. Men nåt regn har vi fortfarande inte fått. Det skjuts hela tiden framåt, som något de lockar med på lagom avstånd för att man inte ska ge upp. Senaste budet är kanske kanske nåt på måndag eller tisdag, men troligare på onsdag. Typ.
Imorgon är sista dagen innan jag börjar jobba igen.
Det är varmt. Olidligt varmt. Oändliga dagar med för varmt. Stekande sol. Rinnande svett.
Vi har varit på Titanicutställning i Halmstad, Liseberg och Universeum i Göteborg. Värmen var inte skönare där, om man säger så… Vi kom hem inatt.
Jag är inne på tredje dygnet med huvudvärk nu. Huvudsakligen beroende på värmen, tror jag. Jag dricker vatten. Håller mig i skuggan inomhus. Gör ingenting vettigt – jag klarar inte att vare sig tänka eller göra saker i värmen. Mår bara skitdåligt.
”Njut av värmen!” säger en massa människor. Hur då? Hur ska jag ens kunna njuta av något jag bara mår fruktansvärt dåligt av, rent fysiskt? Hur kan man hävda att jag ska göra det? Det är ju liksom inte så det funkar.
Det är som alla de där människorna som sa åt mig att njuta av bebistiden fast jag led av den. Det är människro om verkligen inte fattar – och som verkligen inte försöker sätta sig in i det jag säger.
Jag mår dåligt av värmen. Det är så. Det är inget jag hittar på.
Jag hade för övrigt tänkt att jag skulle cykla en massa den här sommaren. Det kan jag glömma, det pallar jag inte alls i värmen.