Tag Archives: vardagsrum/veranda nr 2

Idag skulle muraren komma och fixa det där på verandan. Och jag inser att jag gått omkring hela helgen och varit nervös för det. Inte bara det där med stolparna. (Jag har för övrigt lyckats flytta ut en; den andra lyckades jag få loss men inte fästa utanför, och den tredje hade jag tänkt banka loss idag på morgonen innan han kom.) Utan för hela grejen.

Nervös för att jag liksom faktiskt inte har stenkoll på det här projektet och alltså inte kan svara säkert på allting. Men ändå måste kunna svara för allt, alternativt göra ställningstaganden och ta snabba beslut. Och nervös för att det finns en massa osäkerheter, och att inget kring det där bygget är perfekt, och…

Fruktansvärt nervös, helt klart. Nästan nånstans i gränslandet av en audition, fast med ännu sämre möjligheter att förbereda mig.

Så en konstant och ökande oro i kroppen och själen. Och därmed också en längtan att få det överstökat. En vetskap om att det enda som kommer att göra det bättre är att det bli överstökat.

Idag regnar det. (Vilket ju väderprognosen sagt åtminstone sedan han var här och tittade i onsdags.) Idag på morgonen ringde muraren och sa att de ville skjuta på det på grund av vädret. Fullt förståeligt, förstås. Men det innebär att jag inte blir av med de förhöjda adrenalinhalterna idag heller.

Så förhoppningsvis kommer han imorgon också. Och då kommer elektrikern också. Och ugnsleverans från Ikea. Och mina adrenalinhalter kommer att fortsätta ligga på otrevliga nivåer.

Jag tycker inte om matematik med osäkerhetsfaktorer…

Nå.

Avståndet från den nu murade ytan ovanpå grundstenarna och upp till bjälkarna i ytterkanten av verandataket är ca 212 cm. (212,5 på ena sidan, snarast närmre 211,5 på andra sidan. Tror jag. Det är inte helt lätt att mäta.

I tisdags ringde jag en murarfirma och frågade om det kanske möjligen eventuellt kunde vara så att de kunde ta sig an det här jobbet med att mura nederdelen av verandan.

På onsdagen var han här och tittade och konstaterade att jadå, det här kan de göra.

”Men de där stöttorna som går mellan taket och grunden, de måste ju bort, hur gör vi med det?” frågade han.

”Det ber jag min pappa eller nån om hjälp med att lösa”, sa jag.

”Bra. Vi kan nog komma på måndag, om det funkar”, sa muraren.

Men mina föräldrar är i Göteborg i helgen.

Det här är alltså läget:

Verandataket är uppallat

• dels med stolpar i hörnen, som liksom sitter i spjärn mot marken utanför
• dels med stolpar mot grunden

Stolparna mot grunden kan förstås inte stå där när det ska muras, de är i vägen. Alltså måste jag flytta på dem innan måndag.

Pappa tror inte egentligen att jag behöver ersätta dem utan att det i nuläget ska räcka med stolparna i hörnen under tiden det muras och det nymurade bränner. Om jag förstår honom rätt satt de inte ens där under tiden som det gjöts ovanpå grundstenarna-

Min nervösa mage tvekar. Klarar det sig verkligen?

Å andra sidan hör det här på alla sätt till sånt jag känner att jag klarar förbannat dåligt själv. Jag skulle vilja fixa nya stabiliseringspunkter. Eller snarast göra likartat på de där stödpunkterna som måste bort: palla upp utanför grunden och sätta stolparna i spjärn där också.
Men jag är livrädd för varje steg i den processen. Det är sånt som kan bli så FEL (TM).

Och jag prokrastinerar av helvete. Med en konstant oro i magen. Hur ska jag göra?

I torsdags målade jag grönt på två fönster. Det innebär att åtta av de tio fönstren har fått en strykning grönt på ena sidan. De återstående två måste först kittas. Jag hade tänkt att jag kanske skulle gjort det idag, men jag har inte hunnit – jag har skördat potatis och vitlök, förvällt bönor, hängt och tagit in och vikt tvätt, och småplockat med diverse. (Och ändå är det skitigt och eländigt och stökigt här. Jag hinner inte med!)

Det som oroar och besvärar mig nu är att jag behöver komma igång med murning av lecablocksdelen av verandan. Alltså den nedre delen, under fönstren. Det är vid det här laget gjutet en jämn yta ovanpå grundstenarna, tack vare goda vänners hjälp. Och lecablock m.m. finns hemma sedan länge. Men på grund av omständigheter man inte råder över kan inte de som skulle hjälpa mig igång med murandet bistå i detta. Och jag känner liksom inte att det är något jag reder på egen hand – det är sådant jag aldrig gjort förr.

Det bekymrar mig. Det känns som att det vore bra att komma igång med det nu. Man vet aldrig när hösten slår till på riktigt :-/ Men jag vet inte vem jag ska fråga eller be om hjälp.

Ja, jag kunde försöka få fatt i en hantverkare. Vad är oddsen för att lyckas få fatt i någon som kan komma rusande och göra jobbet nu? Med material som redan är inköpt?

Det är fullt tillräckligt i nuläget att jag inte hinner med de saker jag borde och som är saker jag behärskar. Men saker jag inte behärskar, saker jag inte har kontroll över, men som jag likväl måste fixa – sånt tar kål på mig :-(

I fredags kväll målade jag grönt på två av verandafönstren.

Idag var de torra och kunde flyttas. Och jag har slängt ut några gurkplantor och andra plantor som liksom passerat gränsen för lönt att ha kvar, och flyttat runt lite i övrigt, så att jag nu får plats med fyra fönster att måla samtidigt. Och därefter målade jag fyra fönster gröna.

Så sex av tio fönster grönmålade en gång på utsidan. Och några av de konstiga hålen igenfyllda med kitt.

Alla tio fönster är skrapade, slipade, oljade.

Alla tio fönster är målade med vitt på en sida.

Ett av fönstren är målat med vitt en andra gång.

Och alla tre sidor av grunden till verandan har fått en gjuten yta, att sedan mura lecablocksvägg uppe på. Men nu ska det först få bränna.