– Hur kan ni dricka mjölk? Det är ju hemskt att vi håller korna som slavar för att dricka deras mjölk!
Den frågan dyker upp då och då, i väldigt skilda sammanhang.
Och ja, på sätt och vis tycker jag det är en rimlig fråga. Det är på sätt och vis märkligt, utifrån en modernt moralfilosofiskt tankesätt, att hålla djur för att äta deras kött, dricka deras mjölk och använda deras päls och hud som kläder. (Men människor är inte på något vis unika i detta. Och skulle man lägga moraliska aspekter på alla källor till mat så skulle inte många organismer överleva… Nå, mer om det en annan gång.)
I alla fall, om vi nu antar att vi, av moraliska skäl, inte borde hålla tamdjur, som till exempel kor, vad händer då?
Vi har ju hållit kor, grisar, får och så vidare som tamdjur under lång tid – många tusen år. De är domesticerade. Anpassade till ett liv där vi människor, på gott och ont, tar hand om dem. Och i någon mån finns de idag bara för att (eller om) människor vill ha dem. Det finns inga vildkor som stryker runt på egen hand i skogen. Om inga människor längre vill ha kor, så kommer det inte längre att finnas kor.
Har vi rätten att utrota dem?
Om vi nu har domesticerat korna (eller tagit dem som slavar, om man nu vill uttrycka det så), och gjort dem beroende av oss, så har vi också ett ansvar för deras fortlevnad. För att (fortsätta) ge dem en bra tillvaro.
Samtidigt har jag svårt att tro att människor skulle upplåta mark, boende och mat åt korna bara för att de ska överleva, på ren princip. Där är vi liksom inte. (Vi har långt kvar innan vi ens erbjuder något motsvarande till människor som vi behandlat illa i andra världsdelar.) Därför tror jag att en förutsättning för att säkra de domesticerade arternas fortlevnad är att vi även fortsättningsvis kan få kött, mjölk och annat från dem. Det är det enda rimliga sättet vi i dagens läge kan fortsätta att ta det ansvar som kommer av att vi domesticerat dem. (Dessutom är det en förutsättning för att vi ska kunna ta ansvar för de arter som anpassat sig till betestrycket – alltså växter och djur som anpassat sig till betestryket i naturbetesmarker.) Men självklart ska vi då behandla dem väl! Och det finns många goda skäl att inte ha för många djur av dessa arter. Ju färre desto bättre möjlighet att behandla dem bra – och dessutom har vi ju klimat- och andra miljöaspekter.
En annan variant är förstås att långsamt arbeta för att återföra de domesticerade djuren till naturen. Jag är övertygad om att det är en svår och vansklig process, som man inte alls ska räkna med fungerar. Det är svårt nog med djur som levt i fångenskap under delar av sin livstid – där det ändå inte är fråga om genetiska förändringar. Här snackar vi evolution, och även om det bara rör sig om tusentals år, så har det samtidigt varit ett hårt avelstryck, vilket innebär ganska mycket förändring i relation till den korta tiden.
Och om vi nu 1) skulle få genomslag för idén och 2) faktiskt lyckades att få korna att återanpassa sig till skogarna, hur skulle det då bemötas? Jag vet inte, men jag har svårt att tro att folk skulle acceptera kringströvande vilda kor i skogen eller på åkrarna. Skogs- och jordbrukare skulle bli upprörda över att deras grödor förstördes. Vanliga människor skulle klaga över att de inte vågade ta sig ut i naturen av rädsla att bli ihjälstångade av en tjur. Dessutom skulle ju dessa ”vilda” kor under lång tid vara ovanligt vana vid människor, jämfört med andra vilda djur, så de skulle förmodligen vara ganska närgångna. Jag tror att de vilda korna väldigt snart skulle betraktas som ett stort problem, och så skulle det bli skyddsjakt, och många av korna skulle skjutas av. (Och det är bara att inse: Jägarförbundet har lättare att få igenom sina krav än veganrörelsen :-))
Man kan ju fråga sig om detta på något vis skulle vara bättre än tama (”förslavade”) djur som behandlas väl… Visst, frihet är en viktig princip, men ändå…?
Som biolog vill jag dessutom flika in att förhållandet mellan människan och korna kan ses som en symbios av ett mutualistiskt slag (där båda drar nytta av det) och inte alls behöver ses som parasitism (vilket väl på något vis bör vara en biologisk ”motsvarighet” till slaveri).
Märkligt nog hör man sällan de som påtalar att mjölkkorna är förslavade tala om hur de tänker sig att de befriade slavarna ska leva. Men kanske har jag förbisett något viktigt, kanske har de en självklar lösning. Tyvärr talar de aldrig om detta; jag vet inte om det beror på att de aldrig får prata till punkt eller om de faktiskt inte tänkt så långt.
Och nej, jag har inga problem med att en del människor vill välja bort mjölk, kött och så vidare, av moraliska och etiska skäl. Må vara att det är människor som domesticerat eller förslavat djuren och därmed har ansvar för att ta hand om dem, men det är inte därmed varje enskild människas ansvar. Jag tvingar ingen att dricka mjölk – det vore ju en form av kollektiv bestraffning och arvsyndstanke, och sånt ligger inte för mig.
Och som sagt var, jag vet att det finns goda skäl av alla möjliga slag att minska sitt köttintag – det har jag för övrigt skrivit om många gånger innan, så det är bara att leta i bloggen. Men det är som sagt var en delvis annan historia.
