De jävla buxbomshäckarna

Vi har ju oändliga mängder och längder och höjder och volymer av buxbomshäckar – det kan den som så önskar söka reda på gamla inlägg om :-) De är gamla, men flertalet av dem har fortfarande rejäl växtkraft och tycks på det hela taget må bra.

Två av häckarna är dock i sämre skick; de står på parallella sidor om gräsmattan (med rabatter mellan gräset och häcken). (Den tredje häcksidan runt gräset mår dock mycket bättre.) De var skruttiga och fula och i dåligt skick redan när vi flyttade hit för tretton år sedan, och har sedan långsamt blivit sämre. Så nej, jag tror inte alls att det rör sig om buxbomssjukan. Inte alls.

Men det ser väldigt tråkigt ut. Så i år har jag fått för mig att jag ska försöka förbättra situationen. Ta bort gamla döda grenar och kvistar. Klippa hårt. Föryngra. Och gödsla – för jag hittade nåt om att buxbom är näringskrävande, och den här buxbomen har då inte fått någon näring sedan hedenhös.

Så jag klipper och kämpar. River mig på mängder med gamla döda pinnar nere i det täta. Rensar bort gammalt nedtrillat på marken under. River bort ogräs – vindor, knölklocka, oregano och annat – och mossa nere under häcken. Klipper och klipper och klipper, med den ständiga avvägningen att det ser fult ut hur jag än gör, och hur mycket pallar de här gamla plantorna att återhämta sig ifrån. Trampar runt och klipper ner i den eftersatta rabatten – jag måste för att komma åt.

Jag har hittat tre fågelbon hittills ner i buxbomskvistarnas täthet. Inget bo verkar aktivt. Men jag får ändå dåligt samvete av att jag sabbar detta som uppenbarligen funkar för fågelbobyggande.

Fast jag måste väl få lov att städa upp lite i min trädgård? Även om jag inte låter den växa igen totalt så är den väl fortfarande en oas i söderslättsfullåkersbygdsöknen?

För övrigt är det väl ett ganska bra bevis på ganska extensiv trädgårdsskötsel när jag i rabattens orensade virrvarr hittar en frösådd buxbomsplanta som är sisådär 15 cm hög. Det är nog ett tag sedan jag rensade ordentligt där…